Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Familj

Minnesord om Ingemar Hansson

Professor Ingemar Hansson, Lidingö, tidigare statssekreterare och generaldirektör för Skatteverket, har avlidit i en ålder av 67 år.

Ingemar Hansson.Bild: Magnus Hjalmarson Neideman / SvD / TT
Vi möttes första gången på en fest. Det måste varit 1973. Då visste jag inte att våra vägar 10 år senare skulle korsas och att vi därefter skulle arbeta tillsammans i många olika sammanhang.
Ingemar hade 1981 doktorerat i nationalekonomi på en avhandling om investeringsteori. Han kom att följa mitt eget avhandlingsarbete med stort intresse och gav många värdefulla synpunkter. Vi både diskuterade övergripande, grundläggande frågor om skattesystemets utformning och grottade ned oss i detaljer. Utgångspunkten för honom var alltid upplysningstidens ideal; han ville ha vetenskapliga bevis för en ståndpunkt.
År 1984 publicerade Ingemar en banbrytande analys av kostnaden för att ta in olika skatter. Kostnaden för att ta in skatt består inte bara av att avstådd privat konsumtion utan även av påverkan på de skattskyldigas beteende. Det visste man så klart redan innan, men Ingemar kvantifierade kostnaden för olika skatter. Poängen var att man skulle undvika skatter med hög kostnad. Utan överdrift kan man säga att den studien blev vägledande för hans sätt att se på offentlig ekonomi och senare även för hur det svenska skattesystemet kom att utformas.
Ingemar deltog i många stora skatteutredningar under 80-talet och var även sekreterare i flera av dem. Jag fick själv äran att tillsammans med honom göra en stor undersökning av vem som betalade skatt. På slutet av 80-talet blev han chef för skatteekonomiska enheten på Finansdepartementet och jag jobbade då tillsammans med honom för att utforma ”Århundradets skattereform”. Senare skrev vi en bok tillsammans om skatter i teori och praktik.
Ingemar såg sig själv som en vakthund mot intressen som ville påverka utformningen av skattesystem i deras favör. Han jobbade under nio olika finansministrar och jag förstår att alla ville ha honom. Han var skarp och snabb i sin analys med hög grad av integritet och arbetade som en häst. Inga frågor var ”för små” för honom. Och han var noggrann i detaljerna. Om ni undrar varför socialavgifterna är 31,42 procent och inte 31,4 procent så betänk att skattebasen är 2 800 mdr och den sista decimalen ger 500 mkr i statsinkomster.
Ingemar blev statssekreterare under Anders Borg och senare chef för Skatteverket. Under hans tid rankades Skatteverket som den myndighet som hade högst förtroende av alla bland medborgarna. Hans devis var att verket skulle hjälpa de skattskyldiga att göra rätt.
Med Ingemars bortgång har inte bara jag förlorar en vän och diskussionspartner. Sverige har förlorat den mest betydelsefulla personen för det svenska skattesystemets utformning under de senaste 40 åren.
Erik Norrman
fil.dr
skatteforskare Lunds universitet
Gå till toppen