Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Svedala

Möte med antikkändisar viktigare än klenodklipp

Vad kan tennstopet från 1832 vara värt? Och är flaskan som låg under golvet på 1700-talstorpet en verklig dyrgrip?
Svaren kom efter långt köande när Antikrundan kom till Torup.
Inspelningarna började redan innan insläppet till värderingslokalen. Här talar programledaren Anne Lundberg med en av de köande.Bild: Mats Amnell
Inspelningen av det populära tv-programmet görs av ett team på 48 personer, varav 19 är experter på olika typer av antikviteter.
– Vi är ute i två och en halv vecka och besöker sex platser från Umeå till Malmö för att göra tolv program. De sänds under januari till mars nästa år, berättade projektledaren Ulrika Midunger.
Antalet köande räknas inte. Men teamet brukar uppskatta antalet till 700-800 och att varje person i genomsnitt har med sig tio föremål för värdering. Inslag om cirka sextio föremål spelas in och cirka trettio av dem visas så småningom i varje program.
Lena Danielsson- Svensson och Lars Svensson hade med sig signerade böcker av författarna Astrid Lindgren och Erik Axel Karlfeldt, ett manuskript av Lars Forsell och ett brevkort skickat av August Strindberg.Bild: Mats Amnell
Lars och Birgitta Hansson hade förberett sig noggrant. Redan på tisdagen tog de husbilen från Sjöbo till Torup och övernattade på plats. Strax innan klockan sju på morgonen placerade de sig först i kön för insläpp till värderingen.
Med sig hade de ett par äldre leksaker, en filmkamera, ett tennstop och en flaska i grönt glas.
– Vi har ett gammalt torp från 1700-talet. Jag hittade den vid grundstenarna när jag lade om golvet, berättade Lars Hansson.
Mia Schall-Jönsson och Sven Jönsson väntade tålmodigt i kön.Bild: Mats Amnell
Mia Schall-Jönsson och Sven Jönsson hade tagit med en stor oljemålning, ett litet guldmynt och en ”jättegammal” vas.
– Tavlan är köpt på 1950-talet av min morfar. Den är inte signerad. Men den ser ut att vara väldigt gammal.
– Guldmyntet är tyskt från 1905. Min nu avlidne man brukade säga att det var hans livförsäkring som ingen fick röra. Därför låg det i en ask i 40 år. Nu skulle det vara kul att få det värderat, sade Mia Schall-Jönsson.
Medan kön växte laddade experter och tv-personal för insläppet. En av de sakkunniga var Max Sjöberg med antika vapen som specialitet.
– Ja, jag klarar att värdera det mesta direkt. De flesta föremålen är från vårt eget kulturområde och jag känner igen det mesta. Sedan finns det alltid undantag. Man måste också komma ihåg att en värdering är en uppskattning som kan variera beroende på tillfälle och tid.
Dags att få svar efter fem timmars köande. Lars Hansson tittar på när Erik Ingare tittar närmare på en japansk leksaksbåt från 1950-talet. Beskedet blir ett uppskattat värde på 500-600 kronor.Bild: Mats Amnell
Några ögonblick senare var det dags för Lars Hansson att få svar av Erik Ingars, expert på leksaker och teknik. Prislappar 300-600 sattes snabbt på leksaker i form av en båt och en ångvält.
Filmkameran då? Erik Ingars fick konsultera datorn och hittade efter några minuter uppgift om att en liknade sålts i New York för cirka en svensk tusenlapp.
Under tiden fick även hustrun Birgitta Hansson besked om att varken flaskan eller tennstopet hade några högre värden.
Ungefär samma besked fick Mia Schall-Jönsson. Morfars tavla värderades till en tusenlapp. Konstnären förblir dock okänd, och makens ”livförsäkring” hade ett guldvärde på ett par tusen.
Eventuellt samlarvärde förblev okänt eftersom mynt inte värderas i programmet.
Den "jättegamla" vasen visade sig vara massproducerad utan högre värde.
– Nej, jag är inte besviken. Tvärtom. Det var jätteroligt att vara med och att få träffa alla experter i verkligheten och ta foton, sade Mia Schall-Jönsson.
Lars och Birgitta Hansson anlände redan på tisdagskvällen med husbilen för att kunna övernatta på plats. Den strategin ledde till att de fick plats längst fram i kön.Bild: Mats Amnell
Gå till toppen