Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Åsikter

Läsartext: Samma debatt om rätten till sin egen kropp i både Sverige och Argentina

Den gröna färgen har förknippats med att vara för rätten till abort i Argentina. Abortmotståndarna har demonstrerat under ljusblå fanor. Bilden togs vid en demonstration i Buenos Aires i juni.Bild: Jorge Saenz
Jag vet inte vad jag ska svara på kompisens whatsapp-meddelande. Det är en av väldigt många kommentarer jag fått från argentinare om hur mycket bättre Sverige måste vara än Argentina. Min första instinkt är att protestera, typiskt svenskt kanske? Man ska vara ödmjuk, inte tro man är något. Inte tro man är bättre. Jag vet att många argentinare är väldigt stolta och att höja Sverige till skyarna i jämförelse med Argentina skulle vara att stampa deras ego i ögat med stilettklackar.
För några veckor sedan stod jag och pratade med min kompis morfar angående situationen i Argentina. ”Ni där borta har inte sådana problem, eller hur?” frågade han, varpå jag i vanlig ordning svarade att jovisst har vi problem, många till och med. Men när han bad mig berätta vilka insåg jag att jag i mitt försök att vara ”ödmjuk” istället förlöjligade Argentina och de faktiska och allvarliga svårigheter landet står inför. Att det vi i Sverige ser som enorma problem knappt kan mäta sig med Argentinas extrema machokultur, löjligt höga inflation, korruption på nästan alla nivåer och utbredd fattigdom och kriminalitet. Att jämföra svenska problem (som för oss i Sverige såklart är allvarliga) med argentinska framför en argentinare är nästan pinsamt.
Meddelandet från min kompis handlar om laglig, säker och gratis abort. Något som argentinska kvinnor och män de senaste månaderna kämpat för och hoppats på. Gröna näsdukar och inramade facebook-profilbilder som symboliserar ”för” syns fortfarande överallt. Likaså de ljusblå som symboliserar ”mot”. Landet är delat i två. Kampen fortsätter trots att senaten, till mångas förvåning, röstade ”nej” till lagförslaget för några veckor sedan. I Sverige utkämpades den kampen för länge sen, långt innan jag föddes. Här är abort lagligt sedan 1939, den abortlag vi har idag är från 1974. När jag berättar detta kan min kompis inte tro sina öron.
”Vilken tur du har som föddes i ett land med en sådan kultur.”
Själv står hon med sin gröna näsduk knuten runt halsen tillsammans med tusentals kvinnor och skriker ”Det är MIN kropp, JAG bestämmer!”. Jag har aldrig ens behövt tänka tanken att någon, ifall jag behöver göra en abort, skulle hindra mig eller lägga sig i. Jag behöver inte stå på gatan och skrika att det är min kropp, att jag bestämmer. Förrän nu?
Samtidigt som jag följer argentinska kvinnors kamp för rätten till sin egen kropp ser jag ett svenskt parti som vill inskränka den rätten vinna röster och sympatier. Det skrämmer mig att det även här i Sverige finns så många som ”bär” den där ljusblå näsduken. Det skrämmer mig att den argentinska senatens beslut, ett nederlag för jämställdheten, är något som ett stort antal människor här i mitt fria land skulle ha sett som en seger.
”Ja” svarar jag till slut min vän ändå. ”Ja, jag har faktiskt otrolig tur.” Och hoppas tyst för mig själv att vi trots allt snart är likvärdiga i den frågan. Att hon snart kommer ha lika mycket rätt till sin kropp som jag har till min. Att de till slut röstar ja till de rättigheter och den frihet vi sedan länge tagit för givet, och att vi röstar nej till dem som vill ta den ifrån oss.

Elma Pålsson

Elma Pålsson är 22 år. Hon kommer från Röke i Hässleholms kommun men har precis flyttat till Uppsala för att läsa till jurist. Hon åkte på utbytesår i Argentina under gymnasiet och har varit tillbaka flera gånger.
Läs mer: Vi vill ha din åsikt – så här gör du
Gå till toppen