Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Med andra ord

"Fortfarande finns det skickliga och stolta tvätteriarbetare."

De sista läsarbreven inför valet handlar om jobb på tvätteri, SD och feminismen, vem som bjuder in vem med armbågen och bidragstak versus vinsttak.
Margaretha Håkansson:
Niklas Karlsson (S) och Jonas Esbjörnsson (S) skriver (Aktuella frågor 29/8) att barn och ungdomar måste få kunskaper och färdigheter så att de inte tvingas till att jobba i kommunens tvätteri. Denna föraktfulla attityd till tvätteriarbetet stör mig oerhört. Kvinnorna i generationerna före mig arbetade i tvätterier - de var yrkeskunniga och stolta, levererade vackra och omsorgsfullt hanterade textilier till kunderna. Det innebar hårt slit och krävdes mycken fackkunskap. Fortfarande finns det skickliga och stolta tvätteriarbetare. Så vitt jag vet, flertalet i privat regi. Kan det vara den kommunala driftsformen som stör herrarna, vilket i så falla rimmar illa med S-värderingar. Det gör mig ont att dessa duktiga och ambitiösa yrkesmänniskor i min familj trodde på de socialdemokratiska värderingarna och troget röstade på ett parti som föraktade deras gärning.
Petra Fransson:
Oavsett vad man läser in i ordet feminism tycker jag att det är ganska naturligt för kvinnor själva att värna om sina fri och rättigheter.
Efter att jag läst Lisbeths Ekströms svar (4/9) på Heidi Avellans artikel "Egna pengar är en kvinnas bästa vän" (24/8) förstår jag inte hur Lisbeth Ekström å ena sidan kan säga att "Kkinnor är starka och har ett fritt val att göra vad de vill med sitt liv och sina kroppar" och å andra sidan arbeta för att kraftigt sänka gränsen för fri abort. Att man på det viset skall värna om kvinnors lika värde och valfrihet - genom att förvägra eller åtminstone starkt begränsa rätten för kvinnor att bestämma över sin egen kropp - är inte direkt övertygande.
Det är dessutom falskt, som Lisbeth Ekström säger, att gränsen för fri abort i de flesta andra europeiska länder ligger på 12 veckor, att man därefter skulle behöva myndigheternas godkännande.
SD är inte ett parti med religiös inriktning eller religiösa värderingar, så det enda jag kan anta är att SD på något sätt får ekonomiska bidrag för att driva denna politik, antingen av alt right-rörelsen i USA eller av ryska intressen - båda med en högsta önskan att söndra fungerande demokratiska samhällen i västvärlden och båda med en fruktansvärt unken kvinnosyn. Till syvende och sist ligger det väl i linje med SD:s egen vilja - söndra för att försvaga - trots deras skrattretande budskap på valaffischerna om att hålla Sverige samman.
Jeremias Rosenqvist-Aulin:
Elisabeth Svantesson och Peter Danielsson frågar sig under Aktuella frågor (23/8) varför Socialdemokraterna inte säger nej till ett bidragstak (för individen). Man kan ställa motfrågan varför dessa företrädare för Moderaterna säger nej till ett tak för vinster i välfärden (för ägaren). Såvitt jag förstår grundas båda dessa inkomster på skattemedel.
Bengt Silfverstrand:
”Löfven bjuder in med armbågen” är temat för ledaren 5/9. Det är en orättvis betraktelse. Att Stefan Löfven (S) står till förfogande för en ansvarstagande koalitionsregering är bara en ytterligare bekräftelse på hans genuina vilja att bryta blockpolitiken. Han har samtidigt klart deklarerat att får den borgerliga alliansen majoritet över de rödgröna så är det fullt logiskt att det bildas en borgerlig regering med Ulf Kristersson som statsminister. Omvänt bör enligt samma logik Löfven få regeringsuppdraget om de rödgrönas riksdagsunderlag blir större än de alliansens. Här brister både logik och konsekvens såväl hos den borgerliga alliansen som hos tidningens uttolkare.
Rent häpnadsväckande blir det sedan när ledaren kallar Löfvens högst berättigade fråga – ”Kan du lita på centern och liberalerna?” – för en smutsig kampanjmetod. Det borde väl ändå inte ha undgått tidningen - obundet liberal – att allianspartierna oavsett majoritetsförhållandet mellan rödgröna och alliansen vill tvinga fram ett regeringsskifte. Detta innebär att inget avståndstagande i världen från SD från Annie Lööfs (C) och Jan Björklunds (L) sida kan tas på allvar, så länge Jimmie Åkesson (SD) står där som jokern i leken.
Socialdemokraterna har redan justerat sin självbild utifrån de parlamentariska förhållanden som nu råder och den går ut på att öppna dörren för en blocköverskridande politisk lösning. Hur det däremot är ställt med den liberala självbilden i form av pluralistisk övertygelse kan däremot diskuteras.
Gå till toppen