Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Aktuella frågor

Debattinlägg: ”Det måste bli ett slut på den gränslösa multikulturalismen.”

Invandrare måste anpassa sig för att bli en del av samhället, skriver Sara Skyttedal (KD), riksdagskandidat i Malmö.

Genom att definiera kärnan i den svenska kulturen, och ställa krav utifrån den, tydliggör vi samtidigt vilken mångfald vi kan välkomna och acceptera, skriver Sara Skyttedal.Bild: Fredrik Sandberg/TT
Det politiska etablissemanget har betraktat den multikulturella mosaiken som idealet som uppstår efter en lyckad integration. Det blir dock allt tydligare att den som kommer till Sverige måste anpassa sig för att kunna bli en del av samhället. Den som inte gör det får svårt att nå framgång, skaffa sig ett arbete och finna ny gemenskap. Parallellsamhällen är ett hot mot människors frihet och vår öppna demokrati. Målet för integrationspolitiken bör inte vara parallella strukturer som existerar bredvid varandra, utan en gemensam svensk samhällsgemenskap.
Kultur har inte varit den dominerande frågan i integrationsdebatten. Istället har fokus legat på hur det ekonomiska utanförskapet kan minskas. Det är självklart angeläget och alliansen har presenterat förslag på hur nya vägar till egen försörjning kan skapas och fler kan få möjlighet att göra ekonomiska klassresor.
Dessvärre är inte segregationen enbart ett ekonomiskt fenomen. Människor har inte bara materiella behov. Vi behöver också social gemenskap för att utvecklas. Därför måste vi också diskutera det sociala och kulturella utanförskapet.
Den etniska segregationen i Sverige har intensifierats – år för år. I vissa av miljonprogrammens bostadsområden bor idag princip inga etniska svenskar kvar.
Det offentliga har dessutom stimulerat segregationen med skattefinansierade bidrag till förortskultur. Bidragen har i vissa fall gått till organisationer med rent extremistiska agendor som förklarat krig mot samhällets institutioner. Människor som kommer till Sverige ska leva med oss, inte bredvid oss. Därför behöver vi diskutera hur vi kan skapa en inkluderande svensk samhällsgemenskap.
Vikten av mångfald har länge understrukits i den svenska samhällsdebatten, men det finns trots allt en kärna i den svenska kulturen som vi alla måste enas kring.
Genom att definiera kärnan i den svenska kulturen, och ställa krav utifrån den, tydliggör vi samtidigt vilken mångfald vi kan välkomna och acceptera. Några av de viktigaste principerna är: Sverige är en rättsstat och makten utgår från folket. Lagstiftningen är sekulär. Sharia kommer aldrig att upphöjas till lag. Sverige är en demokrati. Här kommer det inte att finnas något kalifat. I Sverige råder åsiktsfrihet och pressfrihet. Människor får uttrycka obekväma och impopulära åsikter. Ingen person, ingen tro, ingen gud är fri från att kritiseras. I Sverige råder religionsfrihet. I Sverige råder jämställdhet mellan män och kvinnor. Ingen har rätt att kontrollera någon annans livsval eller val av kärlekspartner.
I princip alla offentliga institutioner har antagit värdegrunder som ska vara ett stöd i integrationsarbetet, men vi måste konkretisera vad det handlar om för att säkra värdeöverföringen. Samhällsorienteringen för nyanlända måste förbättras så att värderingarna relateras till verkliga, vardagliga situationer. Till exempel är principen att inte tillåta skilda badtider för kvinnor och män viktig just mot bakgrund av vad det symboliserar. Ett samhälle som väljer att enbart kommunicera sina värderingar med ord kan lätt uppfattas som ett samhälle som inte tar sina egna ord på allvar.
För att delta i samhällsgemenskapen underlättar det om man lär sig sociala koder. Det är inget det går att ställa ultimativa krav på, men det bör kommuniceras att den som inte anpassar sig får svårare att ta sig in i samhället. Sådana uppförandekoder kan handla om att i Sverige värderas ordning och struktur högt. Det är viktigt att komma i tid till möten, både i professionella och privata sammanhang. Det uppfattas som respektfullt att skaka hand och det kanske är svårt att skaffa nya vänner om man inte visar sitt ansikte.
Det kan vara svårt att navigera i en ny kultur även för den som lär sig och anpassar sig till grundläggande normer, principer och värderingar. Men den som inte gör det får svårare att knyta kontakter med etniska svenskar, både privat och i jobbet. Och vissa jobb kommer man aldrig att få.
De som inte är ärliga med detta är inte toleranta, utan sprider falska förhoppningar om att full tillgång till samhället inte kräver anpassning. Det måste bli ett slut på den gränslösa multikulturalismen.

Sara Skyttedal

Sara Skyttedal (KD) är riksdagskandidat i Malmö. Idag är hon kommunalråd i Linköping.
Läs mer: Debattera på Aktuella frågor – så här gör du
Gå till toppen