Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur

Himlens mörkrum: Himmelskt vackra arbetarbilder

Malmöfotografen Jean Hermanson (1938–2012) dokumenterade svenska industriarbetare på 1960- och 1970-talen. Här bilderna Sven Pettersson på Motala verkstad. Bilden är beskuren.Bild: Jean Hermanson

VOD/DVD. DOKUMENTÄR. Sverige, 2017. Regi: Nils Petter Löfstedt. Med: Jean Hermanson, Nils Petter Löfstedt, Torgny Schunnesson, Kristian Lundberg m fl. Längd: 1.18.

"Förbannat att han inte har fått mer uppmärksamhet", säger en röst i filmen om Malmöfotografen Jean Hermanson (1938-2012), och det är bara att instämma. Under 1960- och 70-talen dokumenterade Hermanson med sin kamera industriarbetare, de som under rekordåren utförde ett hårt, farligt och skitigt jobb för att bygga upp det svenska välfärdssamhället. Hermanson fångade dem i deras arbetsmiljöer, och de kliver fram, smutsiga, inoljade och fårade – ibland bokstavligen ur rök och damm – i vidunderligt vackra svartvita kompositioner, inte sällan med blicken bistert och stolt riktad rakt in i kameran.
Visst är det en estetisering av en hård verklighet, men inte i närheten av vare sig socialpornografi eller socialistisk realism. Som Hermansons vän och kollega Torgny Schunnesson (numera mest känd som bokexpert i "Antikrundan") säger: han såg inte på arbetarna som offer, utan närmade sig dem med respekt och intresse.
Alla människor är vackra när de arbetar, menade Hermanson som själv var från en arbetarfamilj – säkert en anledning att han kunde vinna folks förtroende och komma så nära med kameran.
"Himlens mörkrum", som tidigare har visats på SVT och som nu släpps i en längre version på dvd och vod, är gjord av Hermansons assistent Nils Petter Löfstedt. Filmen kretsar kring hans kamp för att hitta en plats åt Hermansons väldiga arkiv av bilder, och så småningom hamnade det hos Landskrona museum.
Och han försöker ställa till rätta det som Hermanson såg som sitt största misstag: att han sällan tog namnen på de arbetare som han fotograferade. Löfstedt ger sig ut för att hitta personerna, och det leder inte bara till rörande ögonblick där folk får se femtio år gamla bilder av sig själva, utan "Himlens mörkrum" formar sig även till en berättelse om Sveriges utveckling. Människorna vittnar om förslitningsskador, livsfarliga arbetsplatser och dödsolyckor; krisgrupper och psykologhjälp fanns inte ens på kartan. Som Schunnesson konstaterar finns det fortfarande många som med liv och hälsa som insats utför farligt kroppsarbete, vilket lätt glöms bort. Men många arbeten har givetvis försvunnit, och därmed också mycket kunskap. Det samma kan sägas om analog fotografering och mörkrumsarbete, och filmen är också en hyllning till detta döende hantverk.
Hermanson var även filmare, som gjorde på sin tid uppmärksammade dokumentärer tillsammans med Schunnesson som "Arbetets döttrar" (1986), om Malmö strumpfabrik, och en fantastisk film om Möllevångstorget i Malmö, "Kärlek och vilja" (1983). Den skildrar ett torg med mestadels pensionärer på ölsjapp, där Frälsningsarmén står och sjunger utanför S-E-Banken (numera Möllans Ost). Filmen rekommenderas varmt och finns med på dvd:n "Mitt hjärtas Malmö vol 8", och precis som "Himlens mörkrum" är den en påminnelse om ett Sverige som känns väldigt avlägset, fast det i tid räknat var ganska nyligen.
I samband med filmen har Löfstedt även gjort en bok, och en fotoutställning som turnerar runt om i landet.
Läs alla artiklar om: Filmfredag 7 september
Gå till toppen