Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur

Flyhänt skildring av Malmös baksida

"Tiggarens hand" ger insikter om dagens Malmö, skriver Kerstin Bergman.

Journalisten Olle Lönnaeus debuterade som författare 2009.Bild: Thomas Löfqvist

Olle Lönnaeus

BOKEN. "Tiggarens hand", Bokfabriken.
I bokens dramatiska inledningskapitel möter vi Malmökillen Amir som tillsammans med en äldre kamrat ska elda upp sin första bil. Han peppar sig själv för att komma över sin tvekan. Och han vågar. Men samtidigt går allt så fel det bara kan. En man som befinner sig i bilen dör i branden och plötsligt är ingenting som förut. När Amirs vän senare blir skjuten, hittar polisen Jonny Lilja och hans kollega Eva Ström kopplingar mellan de två händelserna och ett antal mord på tiggare i Malmö.
Olle Lönnaeus har genom polisthrillerserien om Jonny Lilja gjort sig känd som dagens främste Malmöskildrare på den svenska deckarscenen. Med inspiration från Noir-estetiken levandegör han staden i sina böcker och skildrar kärleksfullt ett samtida Malmö fyllt av kontraster. Som läsare får man följa med både till slitna lägenheter i utsatta områden och till stadens mer centrala och flashiga delar. Man möter såväl kriminella som tiggare och luttrade poliser.
I "Tiggarens hand" ligger dock betoningen ännu tydligare än i seriens tidigare två delarpå det fattiga och nedgångna Malmö och dess baksidor. Alla läser vi i tidningen om bilbränder, skjutningar och gängkriminalitet. Som journalist på Sydsvenskan är Olle Lönnaeus väl insatt i de här frågorna, och som deckarförfattare låter han oss komma nära det som sker. Vi får möta människorna som direkt berörs av våldet och ta del av deras syn på tillvaron och på Malmö.
Torbjörn Forkby, som forskar om de svenska ungdomsgängen, skrev nyligen i en debattartikel (SVT Opinion 11/8) att den främsta anledningen till att ungdomar lockas in i gäng och kriminalitet är att de saknar framtidstro. De ungdomar som inte ser att de har en chans att bli en del av majoritetssamhället, att få en bra utbildning och ett jobb, att tjäna pengar och skapa sig ett liv, är de som attraheras av gängen. Gängkriminaliteten uppfattas då som ett sätt att ändå ”bli någon”, som en alternativ väg till status och framgång.
Detta är en tydlig faktor också för Amir och hans vän i "Tiggarens hand" när de väljer att ta steget in i den kriminella världen. På många sätt kan man uppfatta Lönnaeus skildring som ett ställningstagande mot dagens upptrissade debatt där det mest ropas på hårdare tag, snarare än på insatser som kan ge utsatta ungdomar den självkänsla och framtidstro som gör gängens lockelse överflödig. En debatt där den mer nyanserade bilden av orsakerna till problemen i allmänhet hamnar i skymundan.
Finns det då inga ljuspunkter i Lönnaeus skildring? Jo, framförallt i form av medmänsklighet och samhörighet mellan människor. Vi finner dessa hoppingivande glimtar i Eva Ströms bekantskap med den tiggande Lumi, i Jonny Liljas starka identifikation med den unge Amir, som likt Jonny vuxit upp med en tyrannisk far, i den trasige Jonnys relation till dottern Maria och i hans önskan att se framåt istället för att älta det förflutna.
Som deckare är "Tiggarens hand" inte Lönnaeus bästa, han har tidigare skapat intriger som både varit starkare och mer spännande. Som en roman som ger insikter och kunskaper om vår samtid och om dagens Malmö får boken dock full poäng, och dessutom är det ett nöje att läsa författarens prosa och fina människoskildring.
Gå till toppen