Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Familj

Minnesord om Ersébet Larsson

Förre kronofogden Ersébet Larsson, Lund, har avlidit i en ålder av 82 år. Närmast anhöriga är maken Sten-Ove, barnen Attila och Ursula med familjer.

Vi kände varandra i 60 år, var gifta i 59 år och upplevde således större delen av våra vuxna liv tillsammans.
Ersébet föddes 1935 i Arad i Transylvanien, en ungerskspråkig del av Rumänien. Familjen tillhörde den del av befolkningen som ägde jord och måste fly för att rädda sina liv när kommunismen kom. Familjen splittrades under flykten till Budapest. Fadern togs ut till tysk krigstjänst 1940 och modern öppnade en liten grönsaksaffär, som ryssarna senare konfiskerade.
I krigets slutskede vandrade fadern genom halva Östeuropa och kom "hem" – skadad av kriget. Lyckan blev dock kortvarig då modern i början av sommaren drabbades av lunginflammation och dog.
Situationen var svår för Ersébet, då tio år gammal. Fadern gifte om sig och fick tre barn, det blev ett spänt förhållande till fadern.
Ersébet deltog i revolten mot ryssarnas regim i Ungern 1956, men hon insåg snart att det var fara för livet. Tillsammans med över 200 000 andra personer flydde Ersébet från Ungern till Österrike. Hon kom till Wien i slutet av året och erhöll där stipendium från Fordstiftelsen för studier vid ett universitet i Sverige.
Ersébet kom till Sverige 1957 och inkvarterades på Örtofta sockerbruks kampanjhem i Eslöv. Hennes liv fick nu en lycklig vändning. Eftersom Ersébet var landslagsspelare i volleyboll dök hon en dag upp på Palaestra, Lunds universitets gymnastiksal, där även jag råkade befinna mig denna dag. På hackig tyska friade jag till henne. Hon sa "ja" utan att tveka och från den dagen började det ljuva livet för oss. Vi vigdes den 26 januari 1958.
Det blev sommararbete i Rattsjöberg nära Torsby i Värmland. Där trivdes vi fantastiskt bra. Vi flyttade till Lund 1959 och senare till Eslöv. Efter 1968 flyttade vi till radhus i Lund där hon 1974 tog en juridisk kandidatexamen vid Lunds universitet.
Men det var svårt att få jobb, så under åren 1974–1976 var hon polissekreterare i Gällivare. 1976 fick hon tjänst som tingsnotarie vid Lycksele tingsrätt, men blev efter kort tid förflyttad till Sjuhäradsrättens tingsrätt i Borås. Därefter valde hon att tjänstgöra som kronofogde, en kort tid i Borås, därefter vid Kronofogdemyndigheten i Eslöv (två år) och i Malmö (tolv år).
Ersébet gick i pension 1999. Men hennes diabetes, som hon fick redan 1965, gjorde sig påmind med ett antal ögonoperationer som följd. Efterhand som åren gick förlorade hon mer och mer sin syn. Efter 2008 räknades hon enligt ögonläkaren som blind.
Men hon fick en levnadsbana som få. Hon berikade våra liv.
Sten-Ove Larsson
Gå till toppen