Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Åsikter

Läsartext: Varför nämns inte spänningen och jaktglädjen?

Vad är det som ger oss människor rätten att bestämma vilka djur som ska leva, frågar Thomas Bolin.Bild: MIKAEL FRITZON / TT
Svar på insändare av Svenne Andersson, Sydsvenskan 30 augusti.
Läs mer: Alla vet att man inte skjuter innan man vet vad bytet är
Svenne Andersson ser det som en av sina uppgifter att hålla ner stammen av predatorer som tar rådjurskid, harar och kaniner. Då ökar stammen av potentiella offer för jägaren. Inte nog med det. Detta påverkar också ökningen av sjukdomen TBE för människor.
Svenne Andersson påstår också att, citat ”det är nödvändigt att jaga för att hålla viltstammarna sunda och i balans eftersom vi människor så kraftigt påverkat djurens naturliga livsmiljö”, slut citat.
Logiken haltar avsevärt. Om vi människor påverkar djurstammarna så kraftigt måste resonemanget ovan i högsta grad gälla de största predatorerna av alla, människan. Alltså skjut av dessa i hög omfattning. Detta blir det logiska utfallet av Svenne Anderssons resonemang. Vilket naturligtvis är helt omöjligt. Det gäller bara för lägre stående varelser, djuren.
Det finns ett annat skäl, kanske det viktigaste, till varför människor jagar, nämligen spänningen. Spänningen på passet, själva dödandet och stoltheten över att ha dödat ett jaktbyte.
Nu den viktigaste frågan av alla: Vad är det som ger oss människor rätten att bestämma vilka djur som ska leva eller inte? Det vanliga svaret är att viltstammarna måste regleras av en massa av människan påfunna skäl. I inget fall nämns glädjen för jägaren att jaga, döda och stoltsera med bytet.

Thomas Bolin

Läs mer: Vi vill ha din åsikt – så här gör du
Gå till toppen