Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur

Håkan Engström: Vem ska rädda Finspång?

Bor du i Malmö? Då kan du slita dit hår i förtvivlan över "Malmöbilden" som sprids i världen. Men var glad att du inte kommer från Finspång.
Den lilla östgötiska bruksorten har hamnat i vanrykte, sedan Nordisk alternativhöger förra hösten började sprida hotfulla men "skämtsamma" så kallade meme, allihop med utgångspunkt i en berättelse om en framtida krigstribunal. Under Finspångsrättegångarna år 2022 ska de som "sålt ut Sverige" ställas till svars. De politiskt korrekta ska dingla från lyktstolparna. Festligt, tycker en del.
På Youtube hittar ni bland annat en mycket fri tolkning av Johnny Cashs "The man comes around", där någon som kallar sig Herr D sjunger om hur folkförrädarna får sin dom, När Armageddon [sic] vid golfbanan stått / När fanan är hissad med gult och blått. Sångtexten rullar över en stillbild som visar en galge med en färdigknuten men tom snara.
Sådan är Finspångs status i offentligheten när Markus Krunegård denna helg ger ut sitt nya album. Första spåret heter "Så också i Finspång", och jag väntar mig en känga mot althögern.
Istället? En rätt ordinär kärlekssång. Där ortsnamnet Finspång kommit med för att ordet ligger bra i munnen? Så som i himlen så också i Stockholm Finland och Finspång / Lika värdelöst lika makalöst, inget blir bättre sen, inleds refrängen.
Det finns ett pressmeddelande. "Skickar med texten, tycker den är rätt självförklarande" skriver upphovsmannen innan han trots allt förklarar: "Inget är nånsin perfekt men det finns perfekta stunder, typ. En carpe diem-låt med hopplösa undertoner".
Där ser man vad Finspångsbilden gjort med mig. Också jag målar fan på väggen.
Eller gör jag? Vadå "Så som i himlen"? Hela idén med himmelriket är att skilja de rättrogna från avfällingarna (jag är mer osäker på idén med Stockholm). Himmel och helvete; Finspång och Fulspång.
Och så tittar jag på videon: korniga bilder ur kommunens arkiv. De härrör ur en annan tid, kanske tiden före syndafloden. Jag ser handmålade plakat, sammanträdesrum med pixlade ansikten, poliser, en bildbandspresentation med symbolen för kampanjen "Håll Sverige rent". Och några dramatiska löpsedlar, fast istället för Finspångsposten kommer de från Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning där Torgny Segerstedt drev en antinazistisk kamp under det senaste världskriget. Mot slutet vänds bilderna upp och ner.
Då handlar den här kärlekshistorien från Finspång om "Finspång" i alla fall. Tror jag. Det är inte så lätt att veta. Det kanske är rätt bra, ingen älskar en plakatsång.
Jag kommer att tänka på Baltimore. Långt före 2015 års kravaller, som föranleddes av polisbrutalitet och rasism, skrev Randy Newman den dystopiska låten "Baltimore". Året var 1977, staden var på fallrepet med avindustrialisering och tilltagande arbetslöshet.
Randy Newman hade inte satt sin fot i Baltimore, men tyckte om namnet. Han ringde en kompis som bodde där, fick lite hårdfakta och referenser, och så skrev han sin låt om den tröstlösa tillvaron på platsen. Året därpå spelade Nina Simone in den, därefter The Tamlins med Sly & Robbie – en version som förstärkte känslan av armod. Syndafloden är här, fly!
"Baltimore", fiktionen, har satt sig. Att tv-serien "The wire" utspelar sig där är följdriktigt.
Bobby Bares countrylåt "Streets of Baltimore" påverkas också, trots att låten spelades in redan 1966. Den är ett olyckligt kärleksdrama, på temat stad kontra landsbygd, som hade kunnat utspela sig i vilken större stad som helst. Men nu blev det Baltimore. Storyn är i princip densamma som i Ben Peters "San Francisco is a lonely town".
Men det är San Francisco, den staden hade redan sin mytologi när låten skrevs 1961. Den klarar sig. Men hur ska det gå för Finspång?
Gå till toppen