Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Åsikter

Läsartext: Jag var en av de socioekonomiskt sämst ställda och jag begick inga brott

Bilbränder och andra sabotage bör betraktas som krigshandlingar, menar Bo Severin.Bild: Patrick Persson
Brotten, våldet, rånen och stölderna begås av de ”socioekonomiskt sämst ställda”, har våra styrande predikat de senaste sjuttio åren. Det har alltid retat mig. Under större delen av min uppväxt var jag socioekonomiskt sämst ställd. Det frestade mig inte att begå brott. När allt kommer omkring så begår de socioekonomiskt sämst ställda i regel inte några brott av den orsaken. De, och såvitt angår den tiden, även jag själv, blir faktiskt kränkta av detta prat. Samtidigt har man betonat att även de välbeställda begår brott, både våldsbrott och ekonomiska. Men utan att man påstått att dessa brott begåtts på grund av gärningsmännens alltför goda levnadsomständigheter.
Vi borde söka efter en gemensam nämnare för våra brottsorsaker. Jag vågar skriva ordet moral. Till ett moraliskt uppförande hör även elementär artighet människor emellan, ett hyfsat språk vid kontakt med andra i skola, arbetsliv, på vägar, gator och torg. Till fots, på cykel eller i bil.
Vi måste erkänna existensen av verklig ondska. Det gäller både gruppvåldtäkter, bilbränder, rån, mord och mordförsök samt plundring av andras bankkonton, svindlerier med pensionsfonder och liknande. På sådana gärningsmän biter inte påföljder som korta fängelsestraff, skyddstillsyn eller några timmars så kallad samhällstjänst. Dilemmat är att hårdare straff inte heller förbättrar situationen. Förr eller senare måste även grövre brottslingar släppas fria med möjlighet till ett skötsamt liv.
Jag minns också en tid när vi kunde säga vår mening, ärligt, frimodigt och uppriktigt även till främlingar. Det fanns ett grundläggande förtroende.
Vi bör visa vår tacksamhet mot våra poliser, brandmän och ambulanspersonal. Varje angrepp mot dem är en krigshandling mot oss och bör behandlas som en sådan. Likaså bilbränder och andra sabotage. Alltför länge har vi ursäktat sådant genom att kalla det för åsiktsyttringar från utanförställda, som om vi själva var skyldiga.
I övrigt bör naturligtvis personer som strävar efter positioner som maffialedare eller vill bygga upp fruktan för sig genom våldsutövning eller hot mot andra erkännas vara fiender.
Det är min tro att vi medborgare längtar efter att kunna vara lika trygga i våra bostäder som vi i Sverige var under åren för det andra världskriget och närmast därefter, att vi längtar efter det goda uppförandet samt naturligtvis hederlighet beträffande ekonomiska förhållanden. Som det nu är måste kvinnor ständigt vara på sin vakt. Vem som helst kan när som helst råka ut för grupper av män som rånar och misshandlar. Ofta med kniv. I min bekantskapskrets har skett ett rån från en kvinna på en central gata, ett rån mot en nittioårig man med rollator, som knuffades in i sin trappuppgång och avtvingades sitt bankkort, en stöld genom fönsterrutan på en bil som stannat vid rödljus. På mitt närmsta torg rånades en ensam äldre man och blev knivskuren av tre okända ynglingar. En kvinna blev förföljd av fyra män i bil tills hon räddade sig genom att springa in på en villatomt. Män går i bredd på trottoaren utan att lämna plats för mötande kvinnor.
Dessa reflektioner hindrar naturligtvis inte att man försöker minska sociala och ekonomiska ojämlikheter genom tillgång till arbete, skola och gemenskaper.

Bo Severin

Bo Severin är pensionerad domare och författare.
Läs mer: Vi vill ha din åsikt – så här gör du
Gå till toppen