Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur

Kärv kärlek till kyligt Finland

Claes Andersson.Bild: Niklas Sandström

Claes Andersson

BOKEN. Det underjordiska utsiktstornet. Förlaget.
På nittiotalet var psykiatrikern och författaren Claes Andersson kulturminister i Finland. Han ledde Vänsterförbundet och kandiderade i presidentvalet 1994. I över ett halvsekel har han också publicerat poesi och skönlitterär prosa.
En bra bit över tjugo diktsamlingar har det hittills blivit. I deras spår har följt priser och ryktbarhet. I hans senaste diktbok, ”Det underjordiska utsiktstornet”, spelar texterna med och mot varandra i ett gränsland mellan politik och mystik, framgång och fall, yttre och inre världar.
Ett underjordiskt utsiktstorn är förstås en omöjlighet, men titeln rymmer ingen sarkasm. ”Jag längtar efter jordenruntresan där jag kan sitta rörlig i min hemliga värld” – vad som formuleras är mystikerns längtan efter att se med sin inre blick i ett mörker som inte är något mörker.
Samtidigt i den yttre verkligheten skymmer det påtagligt. ”Dagen sjunker i mörker och staden blir blind”, lika blind som en människa kan vara för andra människor, antingen vi nu för krig och förstör planeten eller på individnivå sårar och förlorar varandra.
”Till det värdefulla med att ha vänner”, skriver Andersson med karaktäristisk syra, ”hör att du kan hata dem utan att de överger dig”. Men vi behandlar inte andra illa för att vi hatar dem, vi hatar dem för att vi behandlat dem illa. ”Vår skuld blir hat.” Det kan låta cyniskt, men då väger man inte in rader som:
”Tänker du på att vi alla en gång hade vingar, att vi / var gjorda av fjädrar och spindelväv / Tänker du med glädje på dem som varit dig så nära / att du fick röra vid dem.”
Det var då. Nuet är kallare. I Helsingfors stiger hyrorna tills de fattiga sover stående i pissoarer, men de inledande ”fosterländska” dikterna är inte skrivna med ironi. Med kärv kärlek speglar Claes Andersson sitt kyliga Finland, de tusen blå korsens land ”som jag älskade redan som barn, utan att jag /visste om det”.
Gå till toppen