Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Huvudledare

Ledare: Upp till bevis. Varför inte släppa fram alliansen, S.

Två statsministerkandidater: Stefan Löfven (S) och Ulf Kristersson (M).Bild: Anders Wiklund/TT
Under onsdagen kommer – i bästa fall – det slutgiltiga valresultatet att stå klart. Eventuellt dröjer det till fredag.
En felrapportering från ett litet valdistrikt i Västra Götaland ledde till att ett mandat på måndagen plötsligt bytte ägare, från Centern till Sverigedemokraterna. Sju röster ska ha avgjort.
Därmed var avståndet mellan det rödgröna blocket och alliansen hastigt och lustigt inte ett utan två mandat, 144–142 i rödgrön favör. Och sannolikheten för att alliansen står som största block efter den slutgiltiga rösträkningen minskade drastiskt.
Nu är oavgjort, 143–143, ett möjligt utfall. Omkring 200 000 röster återstår att räkna, mestadels utlandsröster, och där brukar de borgerliga partierna ligga bra till.
Som om ett mandat hit eller dit spelar någon större roll, utom för de partistrateger som försöker göra det till en avgörande fråga när det gäller vem som har rätt att göra anspråk på att få bilda regering.
Den trätan är i grunden inte särskilt fruktbar. Någon sådan rätt existerar inte. En regering kan i princip se ut hur som helst så länge den tolereras av riksdagen och får igenom sin budget.
Varken de rödgröna eller alliansen är i närheten av egen majoritet. Den vägen spärras effektivt och för överskådlig framtid av svensk politiks tredje block – Sverigedemokraterna. Alltså gäller det att tänka utanför blockboxen.
Så gör tidigare statsministern Göran Persson (S). Fast resultatet av Perssons tankemöda är mycket märkligt.
"Vi har två stora block i svensk politik. Vi har dels det rödgröna och så har vi ju nu sverigedemokrater, moderater och kristdemokrater och däremellan finns dessa mittenpartier, liberaler och centerpartister, de är vågmästarna och de kommer att avgöra vilken regering vi har i framtiden", resonerade Persson i P1 (10/9).
I Perssons värld har alliansen plötsligt upplösts i tomma intet och ett nytt högerblock sett dagens ljus. Och ansvaret för att hålla SD stången är då helt och hållet de två liberala partiernas. De har nyckeln till en ny regering.
Göran Persson vill gärna framstå som en klok, äldre statsman som emellanåt återvänder till dagspolitiken för att delge samtiden sin klokskap. I det här fallet är det svårt att undgå att se hur den partipolitiska bockfoten sticker fram under Perssons mantel. Hans hemmasnickrade högerblock passar perfekt in i den socialdemokratiska retoriken om att SD i själva verket är ett femte hjul under alliansvagnen.
Alliansen är inte vad den har varit, men i den verkliga världen, till skillnad från Perssons värld, håller de fyra ihop. Centern och Liberalerna är tydliga med att de vill bilda en alliansregering. Och apropå SD är alliansens partiledare bestämda: det blir inget samarbete, inga kompromisser med Jimmie Åkessons parti.
Persson vill tvinga L och C att välja mellan pest eller kolera, att acceptera fortsatt rödgrönt styre eller en regering med stöd av Sverigedemokraterna.
En annan tänkbar lösning – inte lika lockande för Persson – är att Socialdemokraterna ger sitt stöd till en alliansregering. S och MP har tillsammans endast 116 mandat mot alliansens 142, så varför inte?
"Blockpolitiken fördummar, oavsett valutgång borde den här kvällen bli blockpolitikens begravning", sade Löfven i sitt tal på valnatten. Han har sagt det förut och brukar framhålla de "26 breda och viktiga överenskommelser" som träffats i riksdagen under hans regering.
Blockpolitiken fördummar helt visst. Den behöver brytas. Att hitta frågor att enas och samarbeta kring borde inte vara svårt.
Klimatpolitiken. Skattesystemet. Bostäderna. Listan kan göras lång.
Socialdemokraterna ser ut att ha gjort sitt sämsta val någonsin. Det andra regeringspartiet, MP, backade så kraftigt att det med nöd och näppe klarar riksdagsspärren. Stefan Löfven är inte kapten i ett vinnande lag. Ändå uppträder han med segrarens förvissning om att allt samarbete ska ske på S premisser.
Det bästa beviset Löfven kan ge för att hans tal om att begrava blockpolitiken är ärligt menat, är att släppa fram en alliansregering.
Sedan blir det upp till denna regering att mejsla fram de breda lösningar som krävs för att kunna styra landet i dagens nya politiska landskap.
Gå till toppen