Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur

HSO och Andrew Manze utforskar L-E Larssons okända sidor

Andrew Manze.Bild: Benjamin Ealovega

Lars-Erik Larsson

ALBUM. Symphony No 3 etc (CPO)

Den nya volymen av dirigenten Andrew Manzes och Helsingborgs symfoniorkesters serie med Lars-Erik Larssons orkesterverk utforskar tonsättarens mer okända sidor. I centrum står den tredje symfonin skriven mot slutet av andra världskriget, men också några verk från 60-talets början och Larssons allra sista verk, det koncentrerade orkesterstycket ”Musica permutatio”.
Larsson hade ett kluvet förhållande till symfoni­formen. Den första symfonin är från studietiden medan den andra, komponerad tio år senare 1937, signalerar en förändring från det tidiga 30-talets kärvare neo­klassicism till den mer romantiska ton som präglar hans mest populära verk, ”Pastoralsvit” och ”Förklädd gud”, en kort tid därefter.
I tredje symfonin förenar Larsson denna lyriska stil med större dramatik och ett än mer förtätat arbete med det musikaliska materialet. Även om han själv var kritisk till sin symfoniska produktion, och det blev aldrig fler verk i genren, så är tredje symfonin synnerligen hörvärd med sitt attraktiva melodiska flöde och det sätt på vilken den fångar tidsandans allvar men också optimism när krigsslutet närmade sig.
I de senare verken, ”Tre orkesterstycken” och ”Adagio” för stråkar, möter man Larsson när han utforskar en friare tonalitet, något som resulterar i musik med starkare uttryck och färgsättning. Detta utvecklades vidare i ”Musica permutatio” från 1980, men inom ramen för dess knappa tio minuternas speltid finns även referenser tillbaka till ”Pastoralsvitens” värld – ett sista verk som lyckas vara både sammanfattande och framåtblickande.
FLER TIPS
Juliane Banse: Hindemith. Das Marienleben (Alpha)
Gioconda de Vito: Her complete recorded masterworks for violin (Documents, 10 cd)
Gå till toppen