Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Lund

"Jag tänker att mina historier och erfarenheter kan hjälpa andra"

Komikern debuterar som författare, om allvarliga ämnen.
Marika Carlsson har just gett ut sin första och självbiografiska bok, "Såna som du ska inte va här". Sydsvenskan mötte henne efter en välbesökt författarträff på Akademibokhandeln Gleerups i hennes uppväxtstad Lund på onsdagen.

Den välkända standupkomikern Marika Carlsson presenterade sin första bok på Akademibokhandeln Gleerups och drog en rejäl publik.Bild: Ingemar D Kristiansen
Är detta en renodlad självbiografi?
– Ja. Men till skillnad mot när jag står på scenen försöker jag inte att jaga vitsar och vara rolig. Mitt mål är att vara ärlig.
Vad berättar du om?
– Boken handlar om en människas sökande efter sin egen identitet och om att vara den man är fullt ut. Jag har delat in boken i tre delar. Den första beskriver när jag kom till Sverige som adopterad, mitt återresa till Etiopien, kampen för att hitta mig själv och att kallas en "sån".
– Är man en "sån" är man annorlunda och utanför. Det är inte så nyttigt att kallas så för en sju-åttaåring som inte har så mycket livserfarenhet och skygglappar. Det gör ont.
Vad berättar du i de andra delarna?
– Om att växa upp bland pingstvänner och resan bort från pingströrelsen, om att inte längre ha en auktoritär gud och en bibel som talar om för en hur man ska leva.
– Del tre beskriver när jag var tjugo år gammal och upptäckte att jag är homosexuell och hur det var att våga komma ut. Jag hade ju som pingstvän varit övertygad om att homosexualitet var något sjukt och fult, aktivt propagerat emot och också försökt omvända en tjej i kyrkan som kom ut.
Och du har bara tagit med komiska poänger om de råkat dyka upp?
– Ja. Jag råkar ju annars tycka att jag är rätt rolig och snabb i käften. Det hjälpte på skolgården. Att förekomma, om jag känt att något varit på gång, har varit ett försvar.
– Till exempel har jag varit timanställd inom vården, bytt arbetsplats varje dag och då hälsat på nya människor hela tiden. Och ibland fått höra "du ser inte ut som en Marika Carlsson". I det läget använder jag det jag kallar spegelbild, bemöter på samma sätt och svarar "du ser inte ut som en Annika Bengtsson". Då blir den andra överraskad och frågar "hur ser en sån ut då?" "Inte vet jag, hur ser en Marika Carlsson ut?"
– Då har jag tagit kommandot och ligger steget före. Hon kommer inte åt mig. Jag bygger min rustning. Humorn är en skyddsmekanism men också en maktfaktor. Och jag ser mig inte som ett offer, i stället vill jag signalera att gå ut med flaggan i topp.
Föddes boken ur ett behov av att berätta eller för att du vill åstadkomma något?
– Såpass egoistisk är jag att jag tänker att mina historier och erfarenheter kan hjälpa andra som antingen är mitt i det eller har det framför sig. Att berätta och få folk att förstå är en viktig drivkraft för mig. Hur min vardag ser ut blir mer begripligt i en bok, bortom skrattet, bortom tempot, bortom gemenskapen i en livehändelse.
– Jag hoppas också att människor ska kunna läsa boken och tänka "men shit, så har jag ju själv sagt, jag visste inte att det kunde få sådana konsekvenser" att till exempel gå fram och ta på ett stackars barns hår.
Du har skrivit boken helt på egen hand?
– Ja, helt och hållet, och det var jätteviktigt inte ha en spökskrivare.
Vad har det gett dig att skriva boken?
– En insikt om att jag varit mycket argare än vad jag tidigare förstått och hur mycket jag har krigat och kämpat.
– Sedan finns det en revanschlust i detta. I skolan hade jag etta i tal och skrift och det i en universitetsstad som Lund! I yngre år trodde jag att jag nog inte var den vassaste kniven i lådan, men sedan har jag ju upptäckt att det inte stämmer och nu inser jag att jag kan vara en hyfsad berättare.
Gå till toppen