Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur

Postsovjetiskt konst som sällan visas i Sverige

Fantomberättelser samlar konst som förhåller sig till modernit, ryskt avantgarde och det postsovjetiska tillståndet. Christine Antaya ser konst som sällan visas i Sverige.

Elena & Viktor Vorobyev, ”Foton till minne – om berget inte kommer till Muhammed”, 200.Bild: Daniel Zachrisson

Fantomberättelser – Ledmotiv från det postsovjetiska Asien

KONST. Lunds konsthall, t o m 4/11.

Uzbekistan, Kazakstan, Kirgizistan. Men som titeln antyder tar Lunds konsthalls nya utställning Fantomberättelser med oss inte bara till en annan geografisk plats, men också till en slags drömvärld. Detta blir tydligt när man hör den Oslo-baserade kompositören Camille Norments musik till uzbekiska Saodat Ismailovas film ”The Haunted”. Glasharmonikans sällsamma, lystna ljudmatta ekar genom hallen som ett förebud om de vålnader man kommer att möta.
Först ut är ett djur. Filmen om den numera utdöda kaspiska tigern är kanske är så fängslande just för att existentiella frågor om ekologisk förstörelse, språk, minne och känsla av tillhörighet filtreras genom personliga betraktelser och drömmar. En av de starkaste bilderna föreställer själva tigern, ett uppstoppat djur som omsorgsfullt dammas och torkas av, som en konserverad vålnad.
En mer rättfram gestaltning av regionens hybridposition mellan öst och väst, det nya och det gamla, är Jelena och Viktor Vorobjovs fotografiska projekt ”Foton till minne – om berget inte kommer till Muhammed”. En ståtlig vy av Moskva under blå himmel tornar upp sig bakom två glada, poserande kvinnor. Man inser snabbt att det är en kuliss, kvinnorna står i själva verket på en lerig, mulen vägkant. Konstnärerna reste runt i Kazakstan och frågade människor ”var” (Paris, New York, London) de ville bli fotograferade. I leken ryms en riktig längtan och det enkla tilltaget speglar också att geografin är både jorden vi står på, bilder, och fantasier om att allt kan vara annorlunda.
Ett stråk av lekfullhet finns också i Ulan Djaparovs ”Blin-Monsters”, en filmad performance där konstnären försöker äta en stor, syltsmetad blini han placerat över sitt ansikte. Det ser obehagligt ut, tänk dig att andas med en seg pannkaka över näsa och mun. Det tangerar verk som framkallar en nästan fysisk reaktion, någonstans mellan milda versioner av Paul McCarthys matlekar och Marina Abramovićs uthållighetsprov.
I Alexander Ugays ”Bastion” projiceras super8-film, där en modell av Tatlins torn figurerar, på en rad genomskinliga skivor som svävar i konsthallens innersta rum, som för att förkroppsliga ett minne av svunna idéer om modernitet. Verken intill har fått titeln ”Fördunklingar”, men det slår mig att trots alla lager i utställningens olika verk, bilder i bilder, glidningar mellan det verkliga och påhittade, är den allt annat än dunkel. Fantomberättelser är ett tillfälle att bekanta sig med en konst och kontext som förhållit sig till olika moderniteter, ett ryskt avantgarde, sovjetisk omflyttningspolitik – både av natur och människor, och det postsovjetiska tillståndet. Kuratorerna Anders Kreuger och Julija Sorokina har lyckats alldeles utmärkt i urvalet av egensinniga och visuellt starka verk, med en tydlig kunskapsdimension.
Gå till toppen