Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur

Incestuös våldtäkt kräver kärvare hantering än Gabriel Tallents underhållningslitteratur

Den incestuösa våldtäkten och allvaret hade krävt en kärvare hantering än Gabriel Tallents underhållningslitteratur. Niklas Qvarnström slutar läsa med en taskig smak i munnen.

Gabriel Tallent

BOKEN. Min älskade älskling. Övers Cecilia Berglund Barklem. Polaris.
Det är något försåtligt med hur amerikanske Gabriel Tallents debutroman presenteras. Bara titeln, ”Min älskade älskling”, och det faktum att den utspelar sig i de hippietäta redwoodskogarna i norra Kalifornien, kan nog få fler än en läsare att förbereda sig på något ganska mysigt. Därtill lanseras den med ett citat av Stephen King, som finner den lika rekommendabel som ”Dödssynden” av Harper Lee och Joseph Hellers ”Moment 22”.
Kanske är tanken att läsaren ska bli tagen på sängen, om uttrycket tillåts. Men eftersom den första detaljerat skildrade incestuösa våldtäkten äger rum tidigt på romanens 430 sidor, sker det ganska snart.
Det är en gruvlig historia om fjortonåriga Turtle och hennes motvilliga kärlek till sin ombytlige och tyranniske far Martin. De lever som ett isolerat äkta par på en kulle vid kusten, i ett hus som håller på att invaderas av giftsumak och råttor. Han läser klassiska filosofer och förbereder sig som fullfjädrad survivalist på att hela civilisationen ska braka samman. Hon putsar sina vapen och köper graviditetstester för att försäkra sig om att nätternas övergrepp inte ska bära frukt.
Om det inte vore så orimligt skulle jag nästan ha trott att Tallent låtit sig inspireras av ”Äldreomsorgen i Övre Kågedalen” av svenske Nikanor Teratologen från 1992. Så här kan det låta när Martin förklarar varför det inte är någon fara att han förmått Turtle att skjuta av ett finger på en tioårig flicka han tagit med sig hem för att sedermera förlusta sig med: ”Du vet, det finns de som tror att smärta är lösningen på solipsism.”
Under ett av sina utbrytningsförsök i de vilda skogarna, där Turtle rör sig som en Tintomara i armékängor och med ett Remington 870-gevär över axeln, kommer hon oväntat i kontakt med normaliteten. Det i form av två highschool-ungdomar, Brett och Jacob. När hon senare går husesyn i Jacobs föräldrars hus, förvärvat genom stora Silicon Valley-pengar, stirrar hon storögt på de rena skinande ytorna som om hon vore på besök från en annan värld. Vilket hon i mångt och mycket är.
Hennes värld är det vilda. Översättaren måste ha haft fullt sjå med att försvenska de talrika exemplen från den nordkaliforniska floran – som nutkahallon, jättehemlockor, mjölonblommor, raggmyskgräs, klöveroxalis, krusskräppa, luddtåtel och så vidare.
”Min älskade älskling” rör sig tålmodigt mot ett blodigt crescendo, och drivs lite grann av samma ”låga” logik som de filmer som givit upphov till en hel genre: ”rape and revenge”. Här mer komplicerat, dock, av Turtles lika ambivalenta som uppriktiga kärlek till sin monstruöse far.
Jag antar att det är den dubbelheten Tallent funnit mest intressant, men det och de ibland nästan pornografiskt färgade våldtäktsskildringarna kan få även en härdad läsare som mig själv att ta anstöt. Och för att bli provocerad på ett konstruktivt sätt vill jag inte att texten som i det här fallet ska rinna mellan fingrarna som ett stycke underhållningslitteratur och kännas spekulativ. Här finns en klassaspekt som inte är ointressant. En viss djärvhet som inte går att förneka. Men för mig känns romanen som en onödigt lång film man fastnar framför mitt i natten, innan man knäpper av med en taskig smak i munnen.
Gå till toppen