Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur

Låt den nye King föra ordet

Outsidern är en genrehybrid mellan den gamle och den nye Stephen King. Men han lyckas bättre som kriminalförfattare, skriver Michael Tapper, som tappar intresset i slutet – där skräckförfattaren tagit över.

Stephen King debuterade som 26-åring med "Carrie". Men det var inte förrän tre år senare som han slog igenom stort med "The Shining" ("Varsel").Bild: Mark Lennihan

Stephen King

BOKEN. Outsidern. Övers John-Henri Holmberg. Albert Bonniers förlag.
Efter fyrtio år som skräckförfattare växlade Stephen King 2014 över till kriminalgenren med ”Mr Mercedes”, som vann det ansedda deckarpriset Edgar, blev en tv-serie och fick två uppföljare. ”Outsidern” ser länge ut att följa i samma spår, inte minst då King gör reklam för en av genrens stjärnförfattare, Harlan Coben, i ett centralt inslag. Snart inser dock läsaren att romanen är en genrehybrid mellan den gamle och nye King.
Handlingen börjar som en vardagsrealistisk polisroman signerad Ed McBain, med utdrag ur förhörsprotokoll och en obduktionsrapport. Brottet är ett sadistiskt sexmord på en pojke, vars kropp sargats av förövarens rovdjursmak för människokött. Platsen är fiktiva Flint City, Oklahoma, en lantishåla i Mellanvästern märkt av förfall och hopplöshet efter nedläggningen av oljeindustrin.
Det enda som kan liva upp stan verkar vara lynchningsraseriet som bryter ut efter att den misstänkte förövaren arresterats. Han är inte vem som helst, utan traktens hjälte och trivseltomte: Terry Maitland. Älskad coach för pojklaget i baseboll. Fyrtioårig familjefar med inte så mycket som en flugskit i brottsregistret. Omtalad som ”Mr Clean” och karaktäriserad som ”en västernhjälte”, vilket är det närmaste man kommer en helgonförklaring bland lokalbefolkningen.
Desto större blir chocken när denne inför en stor publik och mitt under en avgörande match arresteras för mordet. Strax vänder hela stan som på en femöring från dyrkan till hat. För hundra år sedan hade man hängt honom i närmsta träd innan någon hunnit säga ”rättegång”.
Det håller också på att hända den här gången. För bevisningen är övertygande: vittnesmål, fingeravtryck, dna. Allt tycks klappat och klart. Tills Maitlands lika vattentäta alibi kan dokumenteras med vittnesmål, fingeravtryck och en tv-sändning från en litteraturkonferens i en grannstad där han deltar. Hur hänger det ihop?
Tankarna på hundraåriga genreklichéer dyker förstås upp hos varje inbiten deckarläsare. En tvillingbror? En dubbelgångare? Något övernaturligt? Samtliga grepp förpassades visserligen till deckarens skamvrå redan 1928 i en berömd essä av författaren Ronald Knox. Men ett skräckbetonat dubbelgångarmotiv använde sig King av redan i romanen ”Stark”, och i ”Outsidern” diskuterar romanens ledande brottsutredare Edgar Allan Poes novell ”William Wilson” på samma tema.
Halvvägs in i den drygt 600 sidor tjocka romanen dyker Holly Gibney från ”Mr Mercedes” upp. Hon är en av Kings många till det yttre oansenliga och högst egensinniga hjältar som i skarpt läge plockar fram oväntat stora, inre resurser. Och hon tar de växande misstankarna om en dubbelgångare i en ny och oväntad riktning. För under sina efterforskningar i fallet Maitland får hon vittring på ett snarlikt fall i en annan delstat.
Första halvan är en rasande spännande berättelse som otvunget växlar berättarröst mellan huvudpersonerna, vilket fördjupar såväl personporträtten som tragedin i händelseförloppet. Här finns också en småstadsskildring – vanligtvis ett av Kings starka kort – som försöker ge en samtidsbild av globaliseringsförlorarnas USA. Ett bortglömt redneckland, där missnöjet mot den ekonomiska och politiska eliten underblåser aggressioner på jakt efter en syndabock. Och där det finns en väljarbas för skräckpresidentkandidater som Greg Stillson i ”Död zon”, numera installerad i Vita Huset under namnet Donald Trump.
Innan skissen av Flint City hinner få skarpare konturer flyttar emellertid King handlingen till en uppgörelse med romantitelns outsider i Texas. I samma stund tappar han greppet om läsaren, som under de sista 200 sidorna får se nervkittlande premisser klinga ut i en slarvigt konstruerad och snöpligt ospännande final. Upplösningen står skräckförfattaren King för, och han är dessvärre inte av samma kaliber som kriminalförfattaren med samma namn. Inte i den här romanen i alla fall.
Ibland kan svajiga läsupplevelser skyllas på en översättning som stressats fram av ett förlag som ivrar över att casha in på en kassavältande författare. Men jag har endast invändningar mot enskildheter, som att ”American gothic” inte översätts som ”amerikansk gotik” utan som ”gotisk amerikansk skräcklitteratur” (s. 235), alternativt lämnas oöversatt, och att man sällan skjuter ”brevbärare” men desto oftare ”budbärare” (s. 478).
Överlag är dock John-Henri Holmbergs översättning utmärkt, med bra flyt i språket och snärtiga svenska översättningar av amerikanska idiom och ordlekar. Stephen Kings tillkortakommanden i ”Outsidern” är helt och hållet hans egen förskyllan.
Gå till toppen