Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Huvudledare

Ledare: Smart. Eller trams.

Annie Lööf. Propplösaren?Bild: Henrik Montgomery/TT
Annie Lööf som statsminister? I radions P1-morgon på fredagen öppnade Miljöpartiets språkrör Isabella Lövin för det scenariot. Eller rättare sagt, Lövin menar att Stefan Löfven (S), som ledare för det största partiet, är den naturliga statsministern men hon uteslöt inte Centerledaren Lööf som statsminister efter ett antal havererade talmansrundor.
Hmm. Lööf, i täten för ett parti som visserligen gick framåt i valet men som trots allt bara fick 8,6 procent, som regeringsbildare?
Antingen är tanken smart. Eller – om man hellre vänder på ordet – det rakt motsatta: trams. Det beror i hög grad på hur politikens stora elefanter väljer att reagera.
Tanken har dykt upp förr, det måste sägas. Till exempel har den S-märkte statsvetaren Stig-Björn Ljunggren twittrat fram idén som ett svar på en synnerligen snårig parlamentarisk situation.
Omöjligt är det inte. Om fredagens mandat står sig när alla röster räknats om till på söndag skulle det rödgröna blocket plus Centern få 175 mandat, exakt vad som krävs för majoritet. Å andra sidan lär C – så avogt inställt till extremisterna i SD – sannolikt inte göra sig beroende av extremisterna i Vänsterpartiet, varken i eller utanför en regering.
Men det finns andra tänkbara varianter. En utvecklas i en krönika med rubriken ”Statsminister Annie Lööf”, skriven av Erik Fichtelius i nyhetsmagasinet Fokus. Fichtelius leker med tanken på en minoritetsregering bestående av Centern och Liberalerna och med ett i riksdagen organiserat samarbete med S och MP. Här skulle Annie Lööf vara statsminister och Jan Björklund (L) vice statsminister.
Scenariot är som ett politiskt kinderägg – med tre önskningar i ett och samma paket:
1. Sverige skulle få en regering. Inte superstark, baserad på enbart 51 mandat. Men det skulle vara en regering som kan tolereras av både höger och vänster. Ett C+L+S+MP-samarbete skulle bygga på 167 mandat och kan få igenom en budget i riksdagen. M+KD+SD skulle få ihop endast 154 mandat och V skulle knappast rösta på deras budgetförslag. Minns också att Folkpartiregeringen som släpptes fram 1978 byggde på ännu färre mandat, 39.
2. SD skulle sidsteppas. Ett C+L+S+MP-samarbete skulle innehålla mycket av det Sverigedemokraterna föraktar och motarbetar. Liberalism, internationalism, ambitiösa klimatmål och Annie Lööf. Utmärkt.
3. Löfven skulle inte leda nästa regering. S-ledaren får ta ett steg tillbaka. Han som faktiskt har gjort ett historiskt svagt S-val med kräftgången i riksdagen till 28,3 procentoch mängder av motgångar i landsting och kommuner. Ändå skulle både Löfven och M-ledaren Ulf Kristersson med en mittenregering kunna rädda ansiktet.
Visst, Lööf, med sin vassa tunga och ofta oresonliga retorik, som brobyggande statsminister vore en skräll. Men det skulle också kunna bli den politiska propplösare som krävs.
Det är en lång och svår väg kvar dit. Säkert många samtal. Säkert ett fasligt spring hos talmannen. Men om det slutade med en liberal och – för första gången – kvinnlig svensk statsminister så vore det långt ifrån den sämsta lösningen för Sverige.
Gå till toppen