Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur

Vild, rå mix och ömsint kärlekssång

Jelena Popržan, frontfigur i Madame Baheux, öser loss.Bild: Alexander Agrell

Madame Baheux; Sevdalini

KONSERT · VÄRLDS­MUSIK. Victoriateatern, Malmö, 13/9
Inte kan det väl finnas en grupp som mixar bulgarisk folkmusik, distad elgitarr och fiol, sånger ur "Tolvskillingsoperan", influenser från den klassiska musiken och egna låtar om öronmask (musik som fastnat på repeat inne i ens huvud)?
Trodde inte jag heller. Inte förrän i torsdags kväll.
Madame Baheux, med medlemmar från Serbien, Bosnien, Bulgarien och Öster­rike, är en sån där osannolik mixargrupp som väl få av oss skulle ha upptäckt om inte folket på Victoria så påpassligt hade haft vänligheten.
Det första ord som möter en på gruppens hemsida är "Frauen-Power" och den överskriften är verkligen ingen överdrift. Mest kvinnokraft har den dynamiska frontkvinnan Jelena Popržan från Serbien, violinist och sångerska med stora dramatiska kvaliteter.
Hon växlar på en femöring mellan romantisk sång, humoristiska röstlekar och aggressiva stridsrop och kan byta ansikte och skifta stämning tjugo gånger i samma låt.
Rösten är stor och operamässig och Popržan sjunger samtidigt som hon lirar helt andra saker på sin vilda fiol. Antagligen står det "karisma" stämplat i hennes pass.
Madame Baheux jobbar med fiol, elgitarr, kontrabas och trummor och har dissonanser, ljudeffekter och mustig stämsång på menyn. Och gruppen är inte intresserad av att spela på samma sätt i mycket mer än en minut.
Här är det Zappanivå på de snabba växlingarna. Plötsligt kan de fyra bryta av en snabb låt tvärt, för att i stället börja med ett drömskt plockande i flytande fritakt.
Jag är ingen vän av ryckig musik och "njutbart" är inte det bästa ordet för Madame Baheux musik. Det finns andra: "imponerande", "engagerande", "mångsidigt" och framför allt "helt eget".
Serbien och Bosnien ligger inte långt ifrån varandra. Men skillnaden mellan Madame Baheux och Trio Sevdalini, som inledde kvällen, kunde inte varit större.
Malmögruppen Sevdalini spelar folkmusik från Bosnien Herzegovina och Makedonien, på gitarr, fiol och cello. Det handlar framför allt om kärlek; lugna smeksamma sånger och berättelser om glödande eller mildögd kärlek och om svidande avsked och avstånd.
Sångaren Mehmed Jakic, född och uppvuxen i Sarajevo och med en ljus, vacker och känslomättad röst hade den goda smaken att på förhand förklara varje sångtext. Men för rätt många var den informationen överflödig.
För plötsligt i början av första sången hördes liksom ett susande i salongen och klangen växte. Stora delar av publiken kunde texterna och melodierna och sjöng med. Ett rörande exempel på hur en levande folkskatt låter.
Gå till toppen