Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Konst

En upplevelse av rang

Två parallella utställningar på Malmö konsthall bjuder på två helt olika upplevelser.

Maria Lindberg, installationsbild.Bild: Malmö konsthall

Maria Lindberg & Jacqueline de Jong

KONST. Malmö konsthall, t o m 25/11.
Med säkra linjer tecknar och målar Maria Lindberg det vi är vana att se, kroppar, kläder, möbler, hundar. Bildspråket är knappt. Papprets och dukens vita toner dominerar så att konsthallen blir bländande vit. Hennes bilder är ganska små men fyller väggarna med sällsam formenergi.
Trots vardagsmotiven är det här något annat än vanlig realism. Lindberg återanvänder alldagligheten på samma vis som en del andra konstnärer som kom fram i skuggan av postmodernismens 80-tal, sådana som Ewa Brodin och Helene Billgren. De såg genom ytan av gester och de banalaste föremål genomskådades utan dåtidens relativism. Deras allvar kunde bara formuleras med skarp humor.
Verkligheten är framför allt ingen yta. Därför är ingenting som vi ser säkert.
I konsthallen skiljs två av rummen med ett draperi som är för litet på alla ledder. Först tänkte jag att teckningarna bakom måste skyddas för ljuset tills jag insåg att det var ett verk, ”ett draperi som är för kort”. Felskären är en del av Lindbergs värld. Precis som i den sorts experimentella rockmusik som mer bygger på stämningar än låtar. Och mer än om vardag handlar ju hennes verk om stämningar.
De äldre verken från tidigt 80-tal har en konceptuell och existentiell hållning som leder till de sena bilderna. Hon har skickat brev till sig själv poste restante över världen och fått tillbaka dem, ”mottagare okänd”. Och i en artist's book har hon samlat brev till olika livsmedelsföretag dit hon sände en skadeinsekt som hon påstod sig ha funnit i något grynpaket; hon fick nya varor i retur. Fluxus stillsamma event och vardagliga humor ligger nära till hands. Men också tanken på hur nödvändigt mötet med världen och ett ”du” är för att helt och fullt kunna bli ett ”jag”. Lindberg ger ju en bild av ensamhet då hon väntar brev från sig själv från hela världen. Samma stämning finns i målningarna från tidigt 90-tal, till exempel ”Flicka och hund”, ”Pojke och hund”. Bindeordet ”och” manifesterar förstås hennes unika förmåga att förena olika fragment till en visuell helhet. Men det skapar också en exkluderande gemenskap, en helhet där ingen släpps in. Bilderna blir ett slags existentiella bekräftelser – för andra än henne själv.
Lindberg är drastisk och introvert. Spontant ser jag henne som en självständig arvtagare till så skilda storheter som skämtteckningssignaturen O A och Yoko Ono. Det finns ju en hel del sår i Lindbergs bilder, inre och yttre, fingerstympade händer eller ensamhet. Målningen med ett mansben ovanpå sängen och ett kvinnoben som sticker ut under kan både handla om stympning och identitetsförlust, vilket kanske är samma sak här. Lindberg kapar jagkänsla, händer och fingrar med samma behärskade min som Yoko Ono i ”Cut” där kläderna klipps från hennes kropp.
Det är klart att Lindberg kan ses politiskt och feministiskt. På ena kortväggen har hon målat ett stort gapflabb med svarta versaler. I en annan bild strävar en ynklig liten gubbe under ett jättestort textat ”MAN”. Arbete som jagets frälsning avfärdar hon i en obetalbar kort video, ”Work”, där en hund omsorgsfullt välter plastflaskor. Kan det vara tydligare? Men hon är ingen konstnär med budskap bara för att hon fuckar upp vardagen så att det oväntade uppstår.
Det ville också situationisterna, och jag tänker på den parallella utställningen med Jacqueline de Jong (född 1939). Det finns inga kopplingar mellan de två, Lindberg är sig själv. I motsats till hennes rum är de Jongs avdelning proppad med information, färgstarka bilder och politiska anspråk på dåtiden. Huvudspåret är tidskriften The Situationist Times, 1962–1967. Det är ett äventyr att bläddra i vart och ett av de sex legendariska häftena. Plus att det planerade men outgivna nummer sju har återskapats i en monter. Sådana tidskrifter görs inte längre. En högtidsstund för alla situationistkramare och boknördar!
De Jong är en historisk upplevelse av rang. Men Lindberg dröjer kvar med en konst som samtidigt är full av öppenhet och full av hemligheter.
Gå till toppen