Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Ingrid Runsten: ”Bilda bästa möjliga klimatregering, det brådskar.”

En het, långa sommar fylld av skogsbränder fick alla att prata klimat.Bild: Johan Nilsson/TT
Målet i den klimat- och energiplan som snart ska klubbas i fullmäktige i Helsingborg är att nettoutsläppen av växthusgaser ska vara noll år 2035, tio år före den nationella nivån.
I Helsingborg är Kristdemokraterna pådrivande. De har en tydligare klimatprofil där än på riksplanet. KD vill se ett lokalt Parisavtal mellan kommunen, företagen och föreningslivet för att minska utsläppen.
Lokalt Parisavtal kan låta lite flummigt, men är ändå så rätt tänkt. När Trumps USA tvärtom vill tillåta ökande utsläpp behöver andra bry sig desto mer. Utsläpp måste minskas lokalt och globalt. Det görs genom att gå före, och genom att trycka på.
Det är bråttom. Men fullt möjligt.
FN-chefen António Guterres höll nyligen ett engagerat tal i New York. Hans uppmaning till värdens politiker är att agera innan det blir omöjligt att kontrollera effekterna av uppvärmningen.
”Om vi inte byter kurs före 2020 riskerar vi att missa ögonblicket då det fortfarande går att undvika att vi tappar kontrollen över klimatförändringarna”, sade António Guterres.
Enligt Parisavtalet ska länderna gradvis skärpa sina åtaganden. 2020 ska vara året då utfästelser blir till handling, då utsläppen börjar vända nedåt.
Guterres talade också om vad klimatförändringar redan kostar världens länder ekonomiskt och vad de kan komma att kosta. Lägg sedan till mänskligt lidande, ökande flyktingströmmar och vad klimatkaos skulle betyda för demokratins överlevnad och utveckling.
Så nej, det handlar inte om jordens undergång, kanske inte ens om mänsklighetens, utan om möjligheterna att bygga och leva i anständiga samhällen.
Därför är det dubbelt oroande när populister, som av någon anledning ofta också är klimatskeptiker, får ökad makt. Det är ett tungt skäl till att EU-valet i maj nästa år är så viktigt.
Behovet av politiskt ledarskap betonas också i en rapport av bland andra den svenske professorn Johan Rockström, som presenterades på konferensen Global Climate Action Summit, i San Francisco nyligen.
Enligt rapporten är det möjligt att fasa ut de fossila energikällorna i en takt som gör att världens utsläpp av växthusgaser kan halveras till år 2030. Men kombinationen ny teknik och marknadskrafter räcker inte. Det krävs politiska beslut på en rad områden som prissättning av växthusgaser, tidsplaner, energihushållning, förbud. Kort sagt, effektiv klimatpolitik.
Länge var klimatfrågan nedtonad i valrörelsen, så kom den heta och långa sommaren och under några veckor pratade alla klimat. För att sedan stuva undan frågan igen med höstregnen. Eller?
När det mesta nu handlar om regeringsbildning dominerar uttryck som ”spelet om makten” och ”spelplanen”. Varför inte ägna mer uppmärksamhet åt vad en ny regering kan och måste uträtta?
António Guterres talade om 2020. De närmaste åren är avgörande för om den globala uppvärmningen ska kunna begränsas. För om Parisavtalet alls ska ha någon betydelse. Det är nu det behövs politiker som vill gå före. Så bilda bästa möjliga blockbrytande klimatregering, med både C och MP och deras delvis olika perspektiv. Det brådskar.
Gå till toppen