Idag, onsdag (19/9), träffas de nordiska ländernas mat- och jordbruksministrar i Stockholm för ett extrainsatt möte om krissituationen i lantbruket efter den torra och varma sommaren. Bland punkterna som ska diskuteras finns hur vi i framtiden ska hantera liknande kriser i matproduktionen. Genetisk mångfald är en viktig del av lösningen.

När grådask och höstregn återigen blivit en del av vår vardag kan torka, sol och strandhäng kännas avlägset. Men för lantbrukare och skogsägare är sommarens extremväder definitivt inte bortglömt. Förra året var det istället regnet som ställde till det.

Enligt Jordbruksverkets beräkningar minskade arealen högavkastande höstvete med över 25 procent till följd av att lantbrukarna inte kom ut på sina marker med de tunga maskinerna. Det är lyckosamt att det finns en mängd hållbarhetsstrategier som syftar till att förbereda vårt samhälle för kommande klimatförändringar. Grödor måste utvecklas så att de kan överleva torka, klara skyfall och bättre stå emot insektsangrepp. Gener från allehanda djur och växter kan ge nya sorter som fungerar i ett annat klimat.

Förra året annonserade regeringen att de satsar på växtförädling för framtiden genom projektet Grogrund vid Statens Lantbruksuniversitet. Det var en nödvändig och välkommen satsning, men vi får inte glömma råvaran som gör all växtförädling möjlig: genetiska resurser.

Genetiska resurser är organismer som är användbara för människan. Det kan vara grödor som odlas, djur som föds upp samt skog och vilda växter – de bär alla på värdefulla egenskaper. Vi hör ofta, med all rätt, om hur bergsgorillor, jättepandor och tigrar kämpar mot utrotning. Men det är inte bara exotiska, vilda djur som riskerar detta öde. Idag finns till exempel bara omkring 600 exemplar av den svenska fjällkon, som klassas som utrotningshotad.

Fjällkon är mindre än andra kor och kräver därför mindre foder. Den kan leva på gräsarter som finns i oländig terräng och den tål torka. Kon producerar dessutom ett bra protein som gör mjölken särskilt väl lämpad för ostproduktion. Fjällkon ger visserligen inte lika mycket mjölk som kommersiella raser, men dess andra egenskaper är ovärderliga i en framtid med förändrade förutsättningar för jordbruket. Skulle fjällkon dö ut skulle även alla dess värdefulla egenskaper försvinna. Och har dessa försvunnit är de borta för alltid.

Samma sak gäller de fröer som finns bevarade i NordGens frysar. Här finns korn från 1800-talet, bönor som svenska emigranter tog med sig till USA och ärtor som förädlats av Findus. I många fall finns dessa ingen annanstans. Varje grässort, grönsak, spannmål, baljväxt och potatis i samlingarna bär inte bara på en särskild historia om det gemensamma kulturella arvet, utan även på genetiska egenskaper som mycket väl kan visa sig vara avgörande för vår framtida matproduktion.

Kanske är det ett bortglömt gräs vars djupa rötter överlever långa torkperioder eller ett träd som står emot en ny, ännu okänd sjukdom. Det är frön från växter som anpassat sig till våra långa, ljusa somrar och korta växtsäsong, men som kan ha särdrag som kan leda till bra bioteknologiska lösningar i ett förändrat klimat.

Nyligen upptäcktes en majs i Sydamerika som utvecklat kvävefixerande rötter, eftersom den odlats så många år utan tillsatser av konstgödning. Kan den majssorten användas i en bredare skala minskar behovet av konstgödning, som tillverkas av en ändlig resurs och leder till enorma utsläpp. I nätverket Baltic Wheat samarbetar nordiska och baltiska förädlare och forskare för att genom växtförädling minska behovet av konstgödning och bekämpningsmedel även här. Detta skulle kunna leda till att Östersjön blir ett renare innanhav.

NordGen förvaltar en skatt med genetiska resurser. Det är ett ärofyllt arbete som förpliktigar. Genetiska resurser är nämligen inte bara en ovärderlig naturresurs. De har potentialen att ge nya lösningar för grön tillväxt som gynnar både dagens och framtidens befolkning.

Lise Lykke Steffensen är direktör för NordGen, de nordiska ländernas gemensamma genbank. Huvudkontoret ligger i Alnarp.