De EU-vänliga ropen skallade och blågula plakat täckta av stjärnor sträcktes mot himlen när över hundratusen människor samlades i en manifestation i London i somras. Då hade det gått precis två år sedan 52 procent av britterna ställde sig bakom ett EU-utträde – men rörelsen People's Vote demonstrerade för en andra chans. I oktober planeras en ännu större aktion i försöken att få till en ny folkomröstning.
– Vi vill först få se det färdiga avtalet och sedan bestämma om det är bra nog för Storbritannien. Det är den mest demokratiska vägen framåt, säger Barney Pell Scholes, en av kampanjens organisatörer, till TT.
People's Vote har beställt en undersökning från mätföretaget Yougov och enligt den så stödjer 45 procent av de tillfrågade en ny folkomröstning medan 34 procent är emot. Andra mätningar visar dock att det är mer jämnt mellan förespråkare och motståndare till en sådan. När det gäller inställningen till brexit generellt har opinionen gradvis svängt till förmån för EU – även om skillnaderna i mätningarna är små. Frågan delar fortfarande Storbritannien i två.
Scholes främsta argument för en ny omröstning är att britterna då skulle ha ett konkret skilsmässoavtal mellan London och Bryssel att förhålla sig till. Antingen så godkänner folket överenskommelsen – eller inte.
– Det skulle vara en fråga om ja eller nej. Blir det nej stannar vi i EU, säger Scholes om det tänkta upplägget.
Ett annat argument är att det borde vara de unga som bestämmer, eftersom de kommer att få leva längst med konsekvenserna av beslutet.
– 75 procent av väljarna mellan 18 och 24 röstade för att stanna i EU, så det är bara rättvist att de som växer upp nu får bestämma om sin egen framtid.
Bland den växande skaran av politiker, företagsledare och fackföreningspampar som anser att folket bör få säga sitt en andra gång finns Londons borgmästare Sadiq Khan. Nyligen skrev han i The Observer att premiärminister Theresa Mays hantering av förhandlingarna strandat i "förvirring och dödläge" och att hotet mot levnadsstandard, ekonomi och arbetsmarknad är för stort för att de brittiska väljarna ska lämnas utanför.
Tiden börjar dock bli knapp. Rent praktiskt skulle en andra folkomröstning tidigast gå att genomföra den 28 mars 2019 – bara en dag före brexit, enligt University College London som påpekar att utträdesdatumet i så fall skulle behöva flyttas fram.
Men Theresa May har hittills avfärdat förslaget. Och statsvetare menar att drömmen om en ny omröstning knappast är realistisk.
– Det skulle urholka hela legitimiteten för folkomröstningar, säger Ulrika Mörth, professor i statsvetenskap vid Stockholms universitet.
Hon tror snarare att EU och Storbritannien kommer att nå fram till ett ganska oklart avtal, så att ingen av parterna riktigt kan säga att de har förlorat.
– Man kommer att skjuta det lite på framtiden helt enkelt.
Inte heller Torbjörn Larsson, docent i statsvetenskap vid Stockholms universitet, tror att en ny folkomröstning är sannolik eftersom den politiska splittringen i EU-frågan är stor.
– Dessutom har både Labour och de konservativa en ledarkris och partiledarnas auktoritet är starkt ifrågasatt. Om båda partierna riskerar att spricka aktar de sig nog för att driva en sådan kontroversiell fråga.
Fakta
Vägen mot brexit
23 juni 2016: Invånarna i Storbritannien röstar i en folkomröstning för att lämna EU, med siffrorna 51,9 procent mot 48,1.
29 mars 2017: Premiärminister Theresa May överlämnar det formella utträdesbeskedet till EU.
19 juni 2017: De första förhandlingarna om ett utträdesavtal inleds i Bryssel.
8 december 2017: En första principöverenskommelse nås om grunderna i utträdet.
19–20 oktober 2018: EU:s stats- och regeringschefer håller toppmöte i Bryssel i hopp om att kunna godkänna en färdig uppgörelse. I korridorerna mumlas om att ett extra toppmöte kan komma att krävas i november.
29 mars 2019: Storbritannien tänker formellt lämna EU, oavsett om någon uppgörelse har gjorts eller inte. Om en uppgörelse finns inleds omedelbart en knappt tvåårig övergångsperiod.
31 december 2020: Övergångsperioden löper ut.