Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Konst

Den köttsliga och mystiska kroppen

Julia Bondesson, "Heavy Child", 2018.Bild: Alexander Wireen

Julia Bondesson

KONST. All natural movements, Krognoshuset, t o m 7/10.

Innanför dörren väntar ett par grovhuggna träfötter, som för att slå följe in i utställningen. Julia Bondesson, som de senaste åren rönt stor uppmärksamhet med sina stora trädockor och performanceverk, har till utställningen på Krognoshuset delvis plockat isär kropparna. De vägghängda skulpturerna "Ribs", ett litet bröstparti, och "Nevermind", ett par överdimensionerade axlar, framstår dock inte som anatomiska exempel utan snarare närstudier av mänskliga gester.
Genom konsthistorien har dockan ofta använts antingen som konstnärens alter ego eller som en kuslig symbol. Freud menade att det obehagliga kommer just av att det som kan vara allra tryggast – favoritdockan – också i sin livlöshet kan påminna om det som är oss mest främmande: döden. Bondessons skulpturer har dock en livgörande kvalitet som gör att man vill närma sig dem, ställa sig jämte. Inte ens den vilande kroppen i Krognoshusets källare, med huvudet intill en sten, framkallar några skräckfilmsassociationer. Det tycks mer handla om tyngd och rörelsepotential.
De dekonstruerade trädockorna för tankarna till gamla redskap till beskådan på ett friluftsmuseum. Är kroppen främst ett verktyg? Bondessons filmer av människor i långsam koreografi i naturen tvingar oss att förstå kroppen som något sinnligt och gåtfullt. I denna tid av tilltagande automation och glidningar mot digitalt konstruerade verkligheter påminner utställningen oss om människofigurens konstitution. Mekanisk, köttslig och mystisk.
Gå till toppen