I slutet av Istedgade, på en lunchkrog, sitter Fredrik Ekelund i svarta brallor och vit t-shirt. Längs hans nagelband syns spår av djuprött nagellack. Han behöver inte längre skrubba hårt med aceton för att få bort allt lack. Det finns inte längre något att dölja. När han ler gör han det med hela kroppen.