Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Debattinlägg: "De som säger nej till en anstalt i Svedala har en del kvar att förklara."

Var ska de brottslingar som grips, åtalas och lagförs placeras om det inte finns tillräckligt många fängelser, undrar Kriminalvårdens generaldirektör Nils Öberg.

De folkvalda i Svedala kommun har förklarat sig beredda att ta ansvar och samarbeta med Kriminalvården kring etableringen av ett nytt fängelse i Skåne. För det förtjänar de beröm och inte klander, skriver Nils Öberg, generaldirektör för Kriminalvården.Bild: Mats Amnell
Bakgrunden till Kriminalvårdens önskan om ett nytt fängelse i Sydsverige handlar om två saker. För det första står Kriminalvården sannolikt inför ett ökande klientinflöde. De politiska beslut om bland annat polissatsningar och straffskärpningar, som antingen redan har fattats eller som aviserats, har prövats i en rad andra länder med en kraftig ökning av antalet frihetsberövade som följd.
Resultatet har varit förödande med överfulla anstalter och häkten, allvarliga säkerhetsproblem och kraftigt försämrade möjligheter att bedriva ett effektivt återfallsförebyggande arbete.
Också i Sverige är vi sent ute. Om våra antaganden stämmer och antalet intagna i häkte och anstalt kommer att öka framöver är det bråttom. Vi arbetar nu för att på kort tid kunna expandera på ett femtontal orter där vi redan idag bedriver anstalts- eller häktesverksamhet. Det kommer dock med all sannolikhet inte att räcka. Det behövs därför också några etableringar på nya orter.
För det andra har Kriminalvården ett rikstäckande uppdrag. Det betyder inte att vi ska finnas överallt, men att vi behöver ha en ändamålsenlig geografisk spridning. För några år sedan avvecklade vi anstalten Kirseberg i Malmö. Byggnaden var ålderstigen och i stort behov av renovering. Läget, mitt inne i ett bostadsområde, var inte bra och förutsättningar att anpassa lokalerna till en modern kriminalvårdsverksamhet saknades. Beslutet att avveckla Kirseberg var rätt, men konsekvensen är att vi idag saknar anstaltskapacitet i Malmöområdet. Med tanke på brottsutvecklingen i våra tre stora städer är detta olyckligt. När vi har sonderat vilka etableringsorter som är aktuella i Skåne har Svedala kommun visat intresse och vi har undertecknat en avsiktsförklaring.
Jag har mycket stor respekt för att en nyetablering av en anstalt väcker frågor och oro hos människor. Ett fängelse är en stor byggnad som kan innebära omfattande ingrepp i naturen och som sällan är vacker att beskåda. Säkert kunde vi från vår sida ha gjort ännu mer för att möta den opinion som nu motsätter sig ett fängelse i Svedala.
Många av de frågor som ställs är både relevanta och rimliga. Men ett av skälen som framförs mot att Kriminalvården etablerar sig i Svedala har jag inte stött på tidigare och är mycket svårt att förstå. Det handlar om de förment negativa effekterna av en etablering på kommunens varumärke. Jag kan inte se att Svedalas varumärke skulle skilja sig från andra kommuners på ett sätt som hindrar en anstaltsetablering någonstans i kommunen.
Hade motståndet riktats mot att bygga på en viss given plats som riskerar att äventyra estetiska, ekologiska eller andra intressen så hade invändningarna gått att förhålla sig till. Nu tycks inställningen vara att en anstalt i Svedala kommun, varhelst den placeras, skulle innebära att Svedala som sådant lider något slags skada. Den ståndpunkten behöver utvecklas om den ska vinna respekt.
Lagföring och straffverkställighet hör till statens kärnuppgifter. De värden som varje år går förlorade på grund av droger och kriminalitet är så stora att de nästan inte går att överblicka. Näringslivet drabbas hårt av att marknaden sätts ur spel, staten utmanas genom att fördelningen av gemensamma resurser dräneras, enskilda utsätts för övergrepp och får egendom förstörd eller stulen.
Ansträngningarna för att skapa ett tryggare samhälle förutsätter att de som misstänks ha begått ett brott grips och lagförs för att därefter slussas tillbaka ut i samhället på ett sätt som minskar risken för återfall i brott. Den sista länken i denna kedja av åtgärder är inte bara ett gemensamt intresse utan en uppgift som bygger på bred samverkan mellan olika samhällsaktörer.
Det är dessutom inte enbart en uppgift för rättsväsendets myndigheter. Landets kommuner har en central roll att fylla. Det är nästan alltid därifrån de som begår brott kommer, det är i regel tillbaka dit de återvänder efter avtjänat straff. Att argumentera för att den uppgiften får staten och alla andra kommuner gärna ta på sig – bara Svedala slipper – är inte särskilt imponerande.
De folkvalda i Svedala kommun har förklarat sig beredda att ta ansvar och samarbeta med Kriminalvården kring etableringen av ett nytt fängelse i Skåne. För det förtjänar de beröm och inte klander. De som kategoriskt avfärdar en etablering av en anstalt i något enda hörn av kommunen Svedala, med svepande hänvisningar till kommunens varumärke, har en del kvar att förklara. De, liksom vi alla, har ett ansvar för att bidra till att skapa ett tryggare samhälle.
Jag gissar att straffskärpningsivern och entusiasmen över satsningar på fler poliser är stor också hos de som nu högljutt motsätter sig en anstalt. Jag undrar var ni tänker er att de brottslingar som grips, åtalas och lagförs ska ta vägen när polis, åklagare och domstolar är klara med sina uppgifter?

Nils Öberg

Nils Öberg är generaldirektör för Kriminalvården.
Gå till toppen