Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Nöje

Montelius gör hämndfantasi från teatervärlden

Med en ursinnig hämndfantasi gör Martina Montelius sitt intåg i ljudboksvärlden. "Stackars Birger" är influerad av hennes år som teatersufflös. – Mitt under pågående metoohöst fanns det inget annat stoff för mig än en sufflös som kidnappar en regissör, säger hon.

Martina Montelius har skrivit "Stackars Birger" direkt för ljudboksformatet. Pressbild.Bild: Niklas Hellgren
"Stackars Birger" är en tragikomisk hämndaria i tio delar, skriven för Storytel Original. Huvudpersonen Gisela är en synnerligen professionell och ordningsam sufflös på den Stora teatern, "den bästa sufflösen, med en nästan övernaturlig förmåga". Att hon har vissa problem med att knyta an till sin omgivning är inget större problem – åtminstone inte förrän regissören Birger träder in i handlingen.
När Birger kränker Gisela svarar hon med en rejäl hämndaktion. Hon kidnappar honom helt enkelt och låser in honom i potatiskällaren där han utfordras vid regelbundna tidpunkter, som om han vore ett (ganska tråkigt och krävande) husdjur.
– Jag tror att den här berättelsen kan vara en ganska effektiv hämndfantasi för rätt många människor i teatervärlden – eller för människor som har varit långt ner i hierarkier över huvud taget, konstaterar Martina Montelius, som själv har läst in ljudboken.
TT: Du säger att du har burit på det här materialet länge, hur menar du då?
– Jag har varit sufflös själv i sju år och jobbat mycket med sådant som att vara assistent och hämta kaffe. När metoo kom återaktualiserades en massa saker som hände på den tiden.
TT: Var folk lika hemska som Birger?
– De flesta som jobbar på teater är, jag skulle inte säga normala människor, men de är inte sexuella predatorer (rovdjur) så att säga. Men det finns ju några som är det och ingenting som beskrivs i "Stackars Birger" är någon överdrift. Sedan har ingenting av det hänt på riktigt så konkret, men liknande saker har hela tiden hänt på riktigt.
Martina Montelius berättade nyligen att hon var en av de 18 kvinnor som i Dagens Nyheter har vittnat om den så kallade kulturprofilens övergrepp. När beskedet om att mannen häktas misstänkt för våldtäkt kom i måndags blev hon glatt överraskad.
– Man har sett de här männen stå på Stockholms finaste restauranger med sina champagneglas och sina fina kläder och skrattat. Och så har folk sagt till varandra: "Vet du vad han gjorde?", "Ja, det är fruktansvärt!" De har gjort det så riskfritt för att folk inte har vågat berätta. Det har metoo ändrat på, säger hon.
Hon är noga med att påpeka att hämndaktionen i "Stackars Birger" är högst symbolisk.
– Själv har jag aldrig kidnappat någon eller låst in dem i potatiskällaren – och jag skulle inte få för mig att göra det heller. Jag tror att den typen av fantasier passar bäst som just fantasier.
Fakta

Martina Montelius

Född: 1975.

Bor: I Stockholm.

Bakgrund: Debuterade som dramatiker med "Usch, nu blev jag lite mulen" 2000 på Teater Plaza i Stockholm. Har skrivit ett stort antal pjäser och regisserat både egen och andras dramatik. Debuterade som romanförfattare 2013 med "Främlingsleguanen". 2011 tog hon över rollen som chef för Teater Brunnsgatan Fyra i Stockholm efter sin mamma, Kristina Lugn.

Aktuell med: "Stackars Birger", en ljudbok utgiven av Storytel Original.

Nästa projekt: Har börjat skriva på en roman med titeln "Avlivningskliniken Tusenskönan" och har fått en beställning på en barnpjäs av Örebro länsteater.

Fakta

Martina Montelius om:

... varför hon så ofta skriver becksvarta satirer:

– Jag vet inte, jag måste ner i det där, jag kanske har en mörk och förvriden själ... Det har alltid varit så, min favoritbok när jag var liten var Barbro Lindgrens bok "Obs! Viktigt!". Den handlar om alkoholism, om att vara deprimerad när man är barn, som Barbro Lindgren var, om utvecklingsstörning, om att bli generad och skämmas. Det är en fantastisk bok.

... varför många av hennes huvudpersoner, likt Gisela i "Stackars Birger", är personer som ses som udda av sin omgivning:

– Det tror jag är jättebanalt. Det är bara för att jag var en sådan när jag var barn. Extremt udda. Sedan har jag hamnat i teatervärlden och där tycker alla att de är udda så där blir jag bara en i mängden av alla udda människor.

... om bakgrunden till nästa roman "Avlivningskliniken Tusenskönan":

– Jag har varit fascinerad i många år av det här med aktiv dödshjälp och självmordskliniker. Till skillnad från hur det var från början att man bara kunde få aktiv dödshjälp om man var obotligt sjuk och plågades och skulle dö i alla fall så kan man nu få aktiv dödshjälp om man är fysiskt frisk, men anses lida av obotlig depression. En av dem som dog i Nederländerna förra året var bara 29 år och dog fullständigt fysiskt frisk, men fick dödshjälp beviljad på grund av depression.

Gå till toppen