Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Ledare: Goda skäl för Merkel att tala med Erdogan.

Merkel och Erdogan på fredagen.Bild: Michael Sohn
Militärceremoni och statsbankett för en utländsk ledare med despotiska drag. Det hade kunnat bli så fel när Turkiets president Recep Tayyip Erdogan på fredagen kom till Tyskland. Men två faktorer gjorde statsbesöket helt rätt: världsläget och Angela Merkel.
Erdogans relation till den tyska förbundskanslern kunde, minst sagt, vara bättre. I fjol anklagade han henne för nazimetoder sedan turkiska politiker hade hindrats från att kampanja i landet. Många turkiska intellektuella har dessutom flytt till Berlin i spåren av de inskränkningar i yttrandefrihet och demokrati som Erdogan gjorde efter den misslyckade militärkuppen häromåret. Och flera tyska medborgare sitter i turkiska fängelser av politiska skäl.
Läget är, kort sagt, komplicerat, men Merkel har aldrig väjt för det svåra. Redan i torsdags satte hon tonen inför mötet genom att förklara att hon vill se ett stabilt Turkiet, men ändå tänker kritisera bristerna i landets politiska system. Samtidigt avfärdade hon tanken på tyska stödpengar till Ankara, men öppnade samtidigt för ekonomiskt samarbete.
Turkarna lär ta emot all draghjälp de kan få. Landets ekonomi är i kris med storbanker i gungning och rasande valutavärde. Det är förstås en delförklaring till att Erdogan vill försonas med Merkel. Men intresset är ömsesidigt – även Merkel är pressad.
Tysklands generösa flyktingmottagning i samband med migrationsvågen till Europa hösten 2015 föranleder alltjämt stenhård kritik. Och det ligger inte bara i Tysklands, utan i hela EU:s intresse att Turkiet håller fast vid det flyktingavtal som slutits med unionen. Ankara får flera miljarder euro från Bryssel för att ta hand om syriska flyktingar.
Erdogans ställningstaganden spelar roll. Genom sitt avtal med ryske kollegan Vladimir Putin om att avstå från en offensiv mot rebellfästet Idlib i Syrien kan han till exempel ha avstyrt en humanitär kris med följande flyktingström.
I en tid då USA vänder sig inåt är det särskilt viktigt för EU-länderna att vårda de internationella banden. Såväl Ankara som Berlin har en ovanligt ansträngd relation till Washington. Och i avsaknad av samsyn i migrationspolitiken inom EU skulle en ny flyktingvåg till Europa väsentligt kunna fördjupa redan skönjbara sprickor mellan medlemsländerna.
Den turkiske presidentens följe möttes av upprörda demonstranter redan utanför flygplatsen i Berlin. Flera oppositionspolitiker visar också sitt missnöje genom att bojkotta den högtidliga banketten.
Reaktionerna är fullt förståeliga. Det finns många skäl att kraftfullt protestera mot de demokratiska bristerna i Erdogans styre. Men Merkel gjorde ändå rätt i att ta emot honom under ett statsbesök med tonvikt på politiska samtal. Så som läget ser ut är det klart bättre att tala – vänligt men bestämt – med Turkiet än att överhuvudtaget inte ha någon dialog.
Gå till toppen