Att se och höra dessa erfarna, skickliga, ja rent av gudabenådade brittiska skådespelare munhuggas och berätta minnen från sina långa yrkesliv är något av det roligaste, mest stimulerande, jag har sett på mycket länge. En rad klipp från både filmer och teaterföreställningar från mitten av 1950-talet och framåt bidrar till det helgjutna resultatet. Det blir helt enkelt underhållning på högsta nivå av tre åttiotreåringar och en åttionioåring, där de förstnämnda – Eileen Atkins, Judi Dench och Maggie Smith - fortfarande är verksamma medan Joan Plowright dessvärre lider av starkt nedsatt syn.