Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur

Smallfoot: Klämkäcka floskler

Barnfilmen om snömännen ingen höjdare, tycker Michael Tapper.

"Smallfoot".Bild: Fox

Smallfoot

BIO. ANIMERAD BARNFILM. USA, 2018. Regi: Karey Kirkpatrick. Röster i originalversionen: Channing Tatum, James Corden, Zendaya Coleman. Svenska röster: David Lindgren, Michael Blomqvist, Ellen Bergström. Barntillåten. Längd: 1.36.

Ryktena om snömannen – yetin, sasquatch, bigfoot etcetera – var ännu långt in på 1980-talet gångbart i sensationspressen. Helst stärkta av suddiga foton på en skuggestalt i snöstorm och ett jättefotavtryck. Spekulationerna var många. De sista exemplaren av den förmodat utdöda jätteapan Gigantopithecus? Muterade neanderthalare? Kanske en ny björnart?
”Smallfoot”, efter ett manus av spanske animatören Sergio Pablo (”Dumma mej”), vänder på perspektivet. Nu är människorna mytologiska varelser, kallade småfotingar (smallfoot), i en snömanskultur högt upp på en molninsvept bergstopp i Himalaya. Idén bäddar för stor komik när det Chewbacca-håriga snöfolkets religiöst trångsynta världsbild sprängs inför åsynen av infotainment-stjärnan Percy från människoland.
Tyvärr får filmen varken fart på handlingen eller någon stuns i humorn. Just som man hoppas på att nu kommer det en scen som äntligen lyfter storyn ur sin loja lunk, bryter ännu ett i raden av filmens många musikalnummer till gympavänlig disneymuzak och klämkäcka floskeltexter ut. Stön.
Budskapet om tolerans, vetenskaplig nyfikenhet och ett öppet sinnelag är förstås lovvärt, särskilt i dessa tider av främlingshat och aggressiv dumhet. Men ett bra uppslag och goda intentioner garanterar inte en bra film. Dessvärre.
Läs alla artiklar om: Filmfredag 28 september
Gå till toppen