Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Huvudledare

Ledare: Statens ansvar går bortom sista reaktorn.

Allt färre jobbar inom kärnkraftsindustrin.Bild: Fredrik Sandberg / TT
Vem finns där om det värsta händer? Strålsäkerhetsmyndigheten pekar i en ny rapport på en brist som kan vara förödande. Flera av landets strålsäkerhetsexperter går i pension inom några år. Och med en tynande kärnkraftsindustri söker sig få yngre till branschen.
Svårt är det inte att tänka sig lägen då tillgänglig kompetens kan vara en fråga om liv eller död.
"Det kan vara en kärnkraftsolycka, det kan vara ett terrordåd som inbegriper en smutsig bomb, det kan vara en transport av radioaktiva ämnen som går fel", säger myndighetens avdelningschef Anneli Hällgren till Ekot (25/9).
I viss mån är den väntade kompetensbristen naturligtvis resultatet av förd energipolitik. I decennier var det uttalade målet att avveckla kärnkraften till år 2010. Men väl vid den bortre parentesen tvingades de folkvalda medge att detta alltjämt var enklare sagt än gjort. Energiöverenskommelsen år 2016 slöts i klart mer pragmatisk anda. Visst enades S, MP, C, M och KD om målet att svensk elproduktion ska vara helt förnybar år 2040. Fast något hinder för fortsatt kärnkraftsproduktion satte de egentligen inte. Frågan lämnades helt enkelt till marknaden att avgöra.
Helt rätt med tanke på hur behoven ser ut. Cirka 40 procent av den svenska elproduktionen kommer fortfarande från kärnkraft och att öka beroendet av fossila bränslen är inget alternativ. Samtidigt finns i dagsläget ingenting som tyder på annat än att kärnkraften fortsätter att fasas ut. Anläggningarna är gamla och brister i lönsamhet. I en snar framtid väntas stängning av Ringhals 1 och 2. Därmed är snart bara sex av de ursprungligen tolv svenska reaktorerna kvar i drift.
Någon ny kärnkraft lär det inte bli i Sverige med mindre än beslut om kraftiga subventioner. Kostnaden för att bygga nya kärnkraftverk har ökat över tid i Europa, bland annat till följd av höjda säkerhetskrav. Samtidigt gör tekniska landvinningar det allt billigare att producera el med sol- och vindkraft.
En lärdom från den missade avvecklingen till år 2010 bör tas med i beräkningarna: framtida behov och möjligheter kan vara svåra att förutse. Med hotande klimatförändringar och en alltmer elektrifierad fordonsflotta uppstår kanske ett läge där kärnkraftsindustrin får ett uppsving igen. Men det mesta talar trots allt för att förnybara källor tar över. Studenters och forskares val av studieområden blir förstås därefter – med ytterligare minskad tillgång till strålsäkerhetsexpertis.
Då borde det vara självklart för regering och riksdag att följa Strålsäkerhetsmyndighetens förslag och utöka anslaget för att få fler att söka sig till kunskapsområdet. Staten måste se till att det finns beredskap i samhället även för det värsta.
Kärnkraftens framtid kan marknadskrafterna avgöra. Men kompetens inom strålsäkerhetsområdet kommer att behövas långt efter att den sista svenska reaktorn har stängts.
Gå till toppen