Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur

Konstens plats i arkitekturen

Objekten som visas på Kunsthal Charlottenborg i Köpenhamn är inte byggnader, utan istället de fullskaliga konstverk som inkorporerats i BIG:s arkitektur.

Jeppe Hein, "Modified social bench", 2012 och Victor Ash "Car mountains", 2018.Bild: Anders Sune Berg

Bjarke Ingels Group

KONST. Big Art, Kunsthal Charlottenborg, Köpenhamn, t o m 13/1 2019.

För den danske arkitekten Bjarke Ingels är ett hus aldrig bara ett hus, det är ett funktionellt konstverk. En mångsidig skapelse som förenar visuell tillfredsställelse med praktisk nytta.
Ingels ville egentligen bli serietecknare, men blev istället en av samtidens mest framgångsrika arkitekter. Hans arkitektkontor BIG har ritat flertalet byggnader i Köpenhamn och utomlands, bland annat det nya Two World Trade Center, som håller på att byggas i New York.
Och precis som namnet antyder har han alltid tänkt stort. Inte bara storleksmässigt, utan med en övergripande vision som innefattar element som hållbarhet, socialt samspel, miljö och estetik. Det vill säga mycket av det som saknas i snabb slentrianarkitektur, där syftet framför allt är att massproducera billiga bostadslösningar.
Det är just konstens plats i arkitekturen som visas upp i utställningen Big Art. Man måste inte hålla med om att BIG:s arkitektur alltid är vacker eller behaglig, men det är svårt att värja sig mot tankarna som ligger bakom varje projekt. Dessa presenteras i några minuter långa intervjuer med Ingels på videoskärmar placerade vid varje verk och det är stundtals här behållningen med utställningen ligger.
Objekten som visas är inte byggnader, utan istället de fullskaliga konstverk som inkorporerats i BIG:s arkitektur. Här finns videokonst av Douglas Coupland, som var konstnär redan innan han blev författare, huset från von Triers film ”The House that Jack built”, byggt av döda människor, och delar av Nørrebro-parken Superkilen, som är ett samarbete med konstnärsgruppen Superflex.
Denna gatukulturpark ligger i ett område i Köpenhamn som kryllar av olika etniciteter vilket märks i arkitekturen. ”Det hade aldrig fungerat att bygga något slags gentrifieringsprojekt”, säger Ingels, som istället tog hjälp av de boende i området. Nu är Superkilen ett hopkok av konst, mångkultur och användbarhet, vilket faktiskt fungerar.
När jag umgicks i arkitektkretsar för några år sedan, brukade BIG lyftas fram som ett exempel på publikfriande arkitektur, vilket jag i viss mån kan hålla med om. Ingels är något av arkitektvärldens Damien Hirst, fast med en djupare analys. Men när smal, snygg och svår arkitektur inte byggs och tråkig, själlös arkitektur ges alltför stort utrymme, är BIG ett sympatiskt inslag i den offentliga miljön.
Ett av utställningens mest uppseendeväckande verk är en trio bilvrak med en uppstoppad varg ovanpå det ena. De står framför Victor Ash väggmålning ”Car Mountains” som finns att beskåda i Bjerget i Ørestad, ett kombinerat lägenhetskomplex och garage. Här är symbiosen funktionalitet och estetik extra tydlig. Aluminiumpaneler används för ventilation och skapar samtidigt en bild av Mount Everest, parkeringshuset är målat i Verner Panton-färger och bostäderna har fått varsin liten terrass.
Ett bra exempel på att praktiskt inte måste vara lika med tråkigt.
Gå till toppen