Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Ingrid Runsten: ”Det saknas ’gamla tanter’ i riksdagen”

Barbro Westerholm (L), en av få riksdagsledamöter över 65.Bild: Jonas Ekströmer/TT
Någon gillar inte mina åsikter och kallar mig ”stackars gamla tant” i ett mejl. Ett försök att förminska så klart, men jag börjar ändå fundera över kombinationen ”stackars” och ”gamla” och ”tant”.
När blir kvinnor reducerade till ”gamla tanter”, efter 60 år kanske? Det är förstås subjektivt, men speglar ändå synen på människor som närmar sig eller som passerat pensionsåldern. Och det där med ”stackars” stämmer ganska väl med inställningen till äldre i Sverige. Något som var tydligt i valrörelsen. Och som kan vara en förklaring till att äldre i politiken oftast får nöja sig med att vara utfyllnad på listorna.
Det har pratats en hel del om äldre i valrörelsen, oftast om fattiga pensionärer och om äldre som tvingas bo hemma fast de vill ha plats på ett äldreboende. Sällan talas det om äldre som en resurs i samhället, om att fler är hyfsat friska och klarar sig själva högre upp i åldrarna.
”De äldre har byggt upp Sverige, de ska ha det bra”, har S-ledaren Stefan Löfven upprepat ett antal gånger.
”De äldre får en röst med oss”, sade KD-ledaren Ebba Busch Thor i valrörelsen.
För partierna är det många röster som står på spel. Gruppen väljare över 65 år var 27 procent i årets val. Men när Beatrice Ask (M) hälsade alla riksdagsledamöter välkomna den 24 september fanns där bara sex ledamöter över 65 år:
”Vilka är vi egentligen här i riksdagen?”, sade Beatrice Ask och drog några siffror. Som att 46 procent är kvinnor och medelåldern är 45 år.
Men hon sade inget om att bara 1,7 procent av ledamöterna är 65 år eller äldre. En minskning från 2014 då de var 2,5 procent. PRO:s ordförande Christina Tallberg är med rätta upprörd.
”Jag tycker inte att det är acceptabelt att man bortser från att man behöver den här kompetensen när man ska fatta beslut i Sveriges riksdag.”
Fyra partier – S, C, MP och V – saknar helt personer över 65 år i sina riksdagsgrupper.
Extra pinsamt borde det vara för S som har många äldre väljare. I SCB:s partisympatiundersökning från i november 2017, uppgav 47 procent av kvinnorna i åldrarna 65 år och uppåt att de stödde S. Men i riksdagen finns inte en enda S-kvinna över 65 år.
När S av DN får frågan om varför det ser ut så här svarar partisekreteraren Lena Rådström Baastad att ”det är uppenbart att vi inte nått hela vägen fram”.
Man kan invända att ålder inte ska ha någon betydelse, de bäst lämpade kandidaterna bör stå överst på listan. Ändå har Barbro Westerholm (L) rätt när hon säger:
”Vi representerar olika erfarenheter och vi har olika historiska erfarenheter med oss. Det är viktigt att de här olika perspektiven kommer in i beslutsfattandet.”
Det är så klart bra att partierna vill tala för de äldre, det är bra om pensionärsskatten sänks och om de fattigaste pensionärerna, oftast kvinnor, får den politiska uppmärksamhet de förtjänar. Ännu bättre hade det varit om äldre hade fått tala för sig själva. Betraktats som vuxna och kapabla även efter 65 år. Och inte som en homogen grupp som kan få hållas i pensionärsråd och liknande.
Så skärp er partier, det saknas ”gamla tanter” (och äldre män) i riksdagen.
Gå till toppen