Det finns ett parti i Jason Diakités självbiografiska debutbok, ”En droppe midnatt”, som har etsat sig fast i minnet. Det är när han beskriver hur han som nioåring ägnade timmar åt att stirra på den vita pigmentfläcken på sin högra hand. Tänk om det fanns något vitt under den bruna huden? Tänk om fläcken kunde växa?