Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur

Magnifik blodtörst tränger in i märgen

Lilith Performance Studio, Malmö, spelas t o m den 20/10. Visas därefter som utställning 27/10–18/11.

Foto: Lilith performance studio/Tomas GilljamBild: Tomas Gilljam
Vilket lag tillhör du? Det är rött eller blått, vi eller dem. Redan när du trär lagtröjan över huvudet förlorar du lite av din identitet och fria vilja. Musiken pumpar och försäljarna pockar, kastanjett eller vuvuzela? Snart är läktarna fyllda till sista plats, och temperaturen stiger. Den knallblå hejaklacksledaren grinar segervisst och gestikulerar fräckt med fyra armar. Under tiden eldar den röda upp vårt lag, likt en schaman och effektiv domptör.
Spelet kan börja.
Amerikanska Molly Lowes performance slungar publiken in i matchen. Snart ska blod flyta och jublet stiga. "Game on" är Lilith Performance Studios femtionde projekt, och sannolikt det största och mest komplexa. Tänk ett bordfotbollsspel av det slag där lagen snurras runt på stänger. Fast här utgörs spelarna av nakna män, kvinnor och barn skulpterade i naturlig skala. Stumt väntar de på att sättas i rörelse. Och det är publiken som ska styra. Ju tuffare match, desto större risk att spelarna skadas.
Första halvlek drar igång och jag trycker nervöst i mig popcorn.
Splash! Bollen fläckas röd. För ett ögonblick stannar allt upp, katastrofen är ett faktum. Fast nästa gång det sker ylar det motsatta lagets hejaklacksledare i triumf. På storbildskärmarna blandas slow motion-klipp med psykedeliska segerdanser.
"Game on" är som att kliva in i Star Wars-galaxens mest flippade idrottsarena, där fotbollens dramaturgi möter antikens gladiatorspel. Alla som hojtat på åskådarplats vet hur även den oskyldigaste match kan väcka de mest primitiva känslor. För om Molly Lowe frossar i spektakulära grepp, stannar det inte vid ytans bländverk. På nolltid tränger hon under civilisationens tunna hinna. Vad som blottas är gruppens samhörighet och tryck, rivalitet och blodtörst. Mellan varven kommer jag på mig med att otåligt vänta på mer action.
Fast finns det alternativ? Ingen vill sabotera genom att vägra spela sin roll. På ett sätt är upplägget simpelt. Den som gett sig in i leken, får leken tåla. Ändå drar stråk av osäkerhet genom lokalen. Vem har egentligen ansvaret: den som riggat spelet, hejaklacksledarna, de utvalda som rattar lagen eller alla vi andra som hejar på? Symboliken finns förstås där, både existentiell och politisk. Makt står mot vanmakt, växande motsättningar mot låsta positioner. Och varje strid kräver väl sina offer?
Verksam i New York, med bakgrund inom måleri och skulptur, förenar Lowe det råa, sköra och brutala. Under helgens konstnärssamtal på Malmö konsthall blev det tydligt hur hon ständigt skapar situationer där illusionen om kontroll brister. I hennes videoverk och installationer finns en halkande, dinglande kroppslighet som åtrår, snärjs och kämpar i en klaustrofobisk intimitet. Det är ingen slump att Louise Bourgeois nämnts i sammanhanget. Likt de groteska skådespelens överstepräst, Paul McCarthy, rör sig Lowe i glipan mellan form och formlöshet, det lockande och frånstötande. Freuds unheimliche-begrepp är bara förnamnet när hon gör det välbekanta kusligt främmande.
Är gränsen nådd? Sensationslystnaden mättad? I mörkret skymtar de lemlästade kropparnas konturer. Efteråt känns det som att vakna ur en mardröm som gått bärsärk, lika makabert som magnifikt iscensatt. Det hindrar inte upplevelsen från att tränga allt längre in i märgen.
Gå till toppen