Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kolumnen

David Ahlin: David Ahlin: "Färre upplever att det egna landet utvecklas åt fel håll."

Bild: Erik Nylund
Efter varje parlamentsval i Europa under senare år har analyser författats som antingen slagit fast att den högerpopulistiska vågen börjar tappa fart, tänk Nederländerna, alternativt att den åter växer i styrka, som i fallet Österrike och Italien. Går det att utläsa någon tydlig trend över tid? Hur stark är den populistiska rörelsen i Europa hösten 2018?
Svaret på frågan beror bland annat på vilket tidsperspektiv man anlägger.
Två år efter Brexit och Donald Trumps seger i det amerikanska presidentvalet har Ipsos genomfört en studie om populism i 25 länder. En övergripande slutsats är att det fortfarande finns ett utbrett missnöje och starka anti-etablissemangsattityder i de flesta västländer. Men undersökningen visar också på några intressanta förändringar. Färre upplever att det egna landet utvecklas åt fel håll. Och förändringen är särskilt markant i länder där nya politiska rörelser har fått makt och inflytande, till exempel i Italien och i Frankrike. Några exempel:
2016 svarade 67 procent av fransmännen att landet var i ett tillstånd av nedgång. Idag, efter president- och parlamentsval som ritat om den politiska kartan där ett nystartat parti vunnit majoritet, tycker 47 procent att landet utvecklas åt fel håll. Fortfarande en hög andel, men en tydlig förändring.
I Italien, som fått en regering bestående av två utpräglade populistpartier från både höger och vänster, har andelen sjunkit från skyhöga 73 procent 2016 till fortfarande höga 47 procent som menar att landet utvecklas åt fel håll. I Sverige är förändringen mer modest, från 53 procent 2016 till 42 procent idag, en utveckling mot mindre pessimism som bekräftats i flera andra svenska undersökningar.
2016 instämde 72 procent av italienarna i påståendet ”Traditionella partier och politiker bryr sig inte om folk som mig själv”. Två år senare, efter att nya partier tagit över makten, har andelen sjunkit till 51 procent. I Frankrike har andelen minskat från 76 till 67 och i Spanien från 75 till 60. I Sverige är andelen som instämmer oförändrad, 44 procent 2016 och 42 procent idag.
Om vi istället ser på utvecklingen i ett längre perspektiv blir bilden en annan. Nationalistpartier med populistisk retorik och strategi började dyka upp i europeiska länder som marginella fenomen på 60- och 70-talet men har sedan dess sakta men säkert vunnit ökat väljarstöd. Idag samlar de, som statsvetarna Pippa Norris och Roland Inglehart har visat, i genomsnitt över 15 procent av rösterna i Europa.
I det långa perspektivet är det svårt att se belägg för att det skett något dramatiskt skifte under senare år. Vad vi ser är snarare en fortsättning på en långsam men ihållande trend där nationalistiska partier med populistisk strategi växer i styrka. Det nya är kanske att de nu i flera länder nått en sådan styrka att de blir svåra att ignorera.
Gå till toppen