Bokmässans höjdpunkt blev för mig ett möte i Finlandsmontern mellan journalisten och författaren Katarina Gäddnäs och poeten Tua Forsström. Mitt i den larmande, kaotiska miljön utspann sig ett samtal som inte innehöll en falsk ton, inte ett retoriskt överord. Tua Forsström berättade stillsamt återhållet om den livsförändrande händelsen som drabbade henne när hon förlorade sitt barnbarn, den blott 9-åriga flickan Vanessa för drygt tre år sedan. Också Forsströms eget språk försvann i detta trauma, vilket ökade hjälplösheten, att inte mer kunna skriva. Så småningom började små fragment komma, enstaka stapplande ord, som skrevs ner på tillfälliga papperslappar, men en djup osäkerhet kvarstod, på varje ord, kommatecken, punkt. Det blev början till en diktsamling med den anspråkslösa titeln ”Anteckningar”.