Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur

Njutbar miljöseans på Inkonst

Teamet bakom ”Arne Næss: Gjenoppstandelsen” bodde en period i Arne Næss stuga för att förstå filosofen bättre.

KRÖNIKA

Ja, så har man då ingått förbund med Arne Næss, den norske filosofen och ”djupekologins fader”. Hans kropp är nu genom en sipp från smältvattnet runt hans hytte Tvergastein, i nordnorska fjällen, återuppstånden i min. Det känns helt okej.
Ludvig Uhlbors, tidigare husdramatiker för teatergruppen Institutet, är på besök i Malmö. Under två dagar har han och hans norska teatergrupp framfört uppsättningen ”Arne Næss: Gjenoppstandelsen” från 2017 på Inkonst i Malmö. Föreställningen glider fram i en mjuk, förföriskt naiv anden-i-glaset-stämning. Allt går befriande långsamt i en blandning av seans, mässa och terapisession. Det är en symbolisk tröghet. Långsamheten blir en antites till den framrusande och produktiva samtiden.
De två aktörerna – Kjersti Aas Stenby och Arturo Tovar – är medier, budbärare, som lyssnar både inåt och utåt. Deras blickar är intensivt fästa på åskådarna och de drar makligt ut orden ur varandra och ur publiken. Först i slutet får vi kontakt med huvudpersonen själv. Kjersti, vars kropp nu till ”cirka femtio procent” är upptagen av Arne, böjer sig lätt fram och viskar till publiken: ”Är det någon som vill fråga Arne något?”
Det är komiskt, men samtidigt allvar.
Arne Næss, född 1912, död 2009, var under 1970-talet ett av de tongivande namnen i den nordiska civilisationskritiska debatten, och han gjorde vår del av världen till ett säte för miljörörelsens utveckling. Det går inte att tänka sig det svenska Miljöpartiet utan Næss inflytande. Men djupekologin har kommit att betraktas både som ofarligt flummig och som farligt totalitär. En radikalisering inom vissa djupekologiska grupperingar har lett till att den förknippas med antihumanism.
Men inget av detta finns hos Næss. Den ekologiska livssyn och aktivism som han 1973 formulerade i sin bok ”Ekologi, samhälle och livsstil” bygger på empati och icke-våld. De lösningar han såg omkring sig i 1970-talets miljökris var baserade på en kortsiktig och ”grund ekologi”. Næss ville istället komma åt de djupa och hållbara strukturerna, helheterna. Utgångspunkten för människans verksamhet på jorden måste vara att alla livsformer ”i princip” är likvärdiga och har rätt till självförverkligande. Men vi människor har en särställning, menar Næss: ”Ett specifikt grunddrag hos människan är att hon medvetet kan uppfatta andra levande väsens behov av självförverkligande och därmed får ett slags ansvar för sitt uppträdande mot andra levande väsen som dessa själva omöjligen kan ha.”
Det här känner vi ju igen. Det är detta ansvar vi nu måste ta. Det ser ut som att tiden har hunnit i kapp den framsynte filosofen.
Att jag under onsdagskvällen fick möjlighet att ”bli Arne Næss” har jag därför inget emot. Jag njöt faktiskt av det.
Gå till toppen