Sverigedemokraten Stefan Borg blir kommunstyrelsens ordförande i Hörby. Tillfrågad i Sydsvenskan (4/10) om partiets förflutna svarade han: ”Jag tycker inte man ska haka upp sig på det där gamla. Jag har läst partiprogrammet och där hittade jag bara socialkonservatism.”

Men just denna socialkonservatism är nog så problematisk. I principprogrammet från 2011 säger sig Sverigedemokraterna vara ”ett socialkonservativt parti med nationalistisk grundsyn.” Partiet söker ideologisk inspiration från den svenska unghögern från förra seklets början.

Som exempel på socialkonservativa inspiratörer lyfter SD fram samhällsdebattören Teodor Holmberg och den konservative ideologen Rudolf Kjellén. Teodor Holmberg var en motståndare mot demokratin, ett motstånd som också var utbrett inom unghögern.

Något som förenar SD med unghögern är synen på nationen. Enligt Sverigedemokraternas principprogram är nationen en överhistorisk enhet som omfattar döda, levande och kommande generationer. Grunden för nationen är gemensamma traditioner och värderingar. Eftersom den ger ett naturligt sammanhang för människor bör också alla nationer ha sin egen stat och varje stat i idealfallet endast bestå av medborgare tillhöriga samma nation.

Av detta följer att alla som är medborgare i Sverige inte tillhör den svenska nationen. När partiföreträdare hävdar att judar inte är svenskar är detta alltså helt i linje med partiets program. Här ligger också grunden till att partiet har problem med att betrakta alla medborgare som likaberättigade. Det gör skillnad på folk och folk.

För unghögern var nationalismen nära knuten till motståndet mot demokratin. Nationen ansågs stå över ett samhälle sönderslitet av parti- och klasskonflikter. Den nationella samhörigheten gav alla svenskar ett gemensamt intresse som skulle representeras av en stark regeringsmakt, oberoende av partiställningen i riksdagen.

Under 1910-talet växte den svenska nationella rörelsen fram i nära kontakt med unghögern. Teodor Holmberg främjade detta arbete. Sveriges nationella ungdomsförbund, SNU, bildades 1915. I dessa nationella kretsar odlades nationella, konservativa och antidemokratiska tankar. SNU var länge ett självständigt ungdomsförbund knutet till Allmänna valmansförbundet – senare Högerpartiet – som dock bröt kontakterna1934 på grund av alltför utbredda sympatier för nazismen och korporativismen inom ungdomsförbundet. Den nya partibildningen Sveriges nationella förbund, SNF, antog 1938 ett partiprogram med tydliga fascistiska inslag.

Adrian Molin, en ledande företrädare för unghögern, hyllade 1936 Hitler för hans insatser i Tyskland. Men nationalsocialismens idéer behövde inte lånas in till Sverige, menade han. Det grundläggande tankegodset fanns redan här, representerat av unghögerns idéer. Långt ifrån alla som var verksamma inom unghögern och den nationella rörelsen blev fascister, men detta var myllan för många av dem som blev det.

Arvet från mellankrigstidens nationella rörelse fortlevde efter kriget. SNF och Per Engdahls nysvenska rörelse bar arvet vidare i de obetydliga fascistiska miljöerna. När SD bildades 1988 fanns det alltså ett direkt organisatoriskt och ideologiskt samband till den äldre nationella rörelsen, som det nya partiet också direkt knöt an till. Partiets nuvarande ledningsgrupp startade Nationaldemokratiska studentföreningen i Lund 1998. Namnet var hämtat från en broschyr publicerad av Teodor Holmberg 1906, Svensk nationaldemokrati.

Sverigedemokraten Stefan Borg tycker inte att partiets förflutna är något att bry sig om. Men den socialkonservatism som han tycks se som oproblematisk visar sig vid en närmare granskning ha ett nog så oroande ideologiskt innehåll. Det förflutna kan omöjligen betraktas som dött, det lever i SD:s ideologi.

Och den är nära knuten till en lång svensk idétradition, med nära förbindelser till fascism. Helt tydligt blir detta när Mattias Karlsson strax efter valet grep till ett rent fascistiskt språkbruk. I den redan berömda texten på Facebook om att ”segra eller dö” är det inte uttrycket som är verkligt anmärkningsvärt. Det är allmängods inom revolutionära rörelser av olika politisk färg.

Värt att notera är istället hur Mattias Karlsson framställer sitt parti som en liten skara utsedd av ödet att rädda nationen från en hotande undergång och hur detta är en kamp som tidigare utkämpats för nationen flera gånger genom historien. Den kände fascismforskaren Roger Griffin hävdar att den minsta gemensamma nämnaren för olika fascistiska rörelser är ”palingenetic ultranationalism”.

Mattias Karlssons text kan användas som en pedagogisk illustration av denna definition. Att SD är ultranationalistiskt i denna mening framgår av principprogrammet. Palingenes betyder återfödelse. I detta fall handlar det alltså om att den hotade nationen ska återfödas. Just detta handlar Mattias Karlssons text om. Unghögern bar på samma tankar. Principprogrammet aktualiserar frågan om SD:s relation till fascismen. Detta är något som de moderater som öppnar för samarbete med SD borde fundera allvarligt på.

Lars Edgren är professor i historia vid Lunds universitet.