Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Fiol-eld, stolthet och passion

Yasmine Azaiez krönte konserten med en tunisisk huvudprydnad.Bild: Alexander Agrell

Yasmine Azaiez & Mazguf Ensemble

KONSERT · ARABISKT/MELLANÖSTERN. Moriskan, Malmö, 12/10

”Fabulous” heter Yasmine Azaiez album från förra året.
Titeln funkar bra som en kaxig självdeklaration. Den tunisisk/brittiska artisten är inte bara en kreativ popstjärna (hör ”Fabulous”) utan även en violinist av högsta klass. Och det var i roll nummer två hon nu hälsade på i Malmö.
Stan har det lyxigt på det viset. Inte bara kommer det hit en rad skickliga musikanter från arabvärlden och Mellanöstern. Malmö äger också sina egna praliner, till exempel mångsidiga Mazguf Ensemble, lite av ett all star team.
På fredagskvällen blev det varken särskilt mycket pop eller fri improviserad jazz i stil med den på Yasmine Azaiez ”The 'jazz' album”. Inte klassisk musik heller, hon har en stilig meritlista där med.
Nu satt fokus på nyare låtar och klassiker från länderna runt Medelhavet. Bland annat 60-talets Egypten, Bulgarien, Turkiet och Tunisien skickade bidrag. Saxofonisten Per Mobergs egen "Mörkt hav", lugn och laddad, smälte väl in.
Mazguf Ensemble betonade det musikaliska släktskapet mellan de olika låtarna, snarare än skillnaderna, och levererade rätt igenom en läcker och effektiv blandning av tungt driv (slagverkaren Dan Svensson kombinerade sina handtrummor med en baskagge), virtuosa kaskader och lyhört uppbackande av gästen. Hög intensitet rätt igenom.
Ut stack bland annat Nabil Kassis virvlande fingerkonster på qanoun-cittran. Inhoppade Filip Runesson la nästan hela sin kraft på att spela oud, en imponerande omskolning.
Runesson hade förstås med sig fiolen, men det var den här kvällen god smak att endast plocka fram den i en låt och då dra på desto mera. Den rykande duellen mellan honom och Azaiez blev också en höjdpunkt, fast var nästan för kort.
Yasmine Azaiez utstrålar stolthet och passion i spelet och visade inte minst i ensamnumret "Introduction" att hon har full koll på vad man kan få ut ur instrumentet, inte minst fylligt dubbelsträngsspel och de rytmiska effekterna av slag med stråken. Hon är helt enkelt strålande även som enkvinnsorkester och hennes improviserande kunde gärna ha fått ta ännu större plats under konserten.
Gå till toppen