Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Konst

Explosiv laddning

Samaneh Reyhani, "Untitled (Red poetry)".Bild: Samaneh Reyhani

Samaneh Reyhani

KONST. Not forgotten but dreams of memories, Galleri St Gertrud, Malmö, t o m 3/11.

Det underlättar att nålen är vass. Ju kraftigare material den körs genom, desto större motstånd. Samaneh Reyhani lämnar inget åt slumpen. Hon snidar nålar och slipar deras spetsar. Sedan tränger de igenom det mesta. Jag har sett dem genomborra graniten. Första gången var i ateljén på Malmö konsthögskola, och rött skum stod som fradga ur såret.
Sådant hör inte till vardagen på en oftast blodfattig konstscen. Istället för subtila gester en rasande brutalitet.
Därefter har våldet tagit sig andra uttryck. Det väller inte längre fram, utan tvinnas in i varpen.
Oavsett om hon arbetar med träets lena yta eller marmorns svala hud är det med en minutiös omsorg om material och hantverk. Med sig från Iran har hon en utbildning i skulptur vid konsthögskolan i Teheran.
På Galleri St Gertrud är stygnen knappt synliga. Mörkt gröna toner flödar över duken. Där, i mitten, har nålen stuckits genom tyget. Med operationsbordets suturtråd sluter hon revan. Ofta knyts handarbete och sömnad till det som skapas eller lagas, hemmets och kvinnans traditionella sfär. I Reyhanis arbete blir nål och tråd till vapen och besvärjelse. Ytor perforeras och hål sys ihop. Minnen repas upp och historien upprepar sig, medan förtrycket av det kvinnliga könet fortgår.
Och ändå, vilken skönhet. Denna gång trär hon de långa tränålarna genom den täta varpen som både hejdar och öppnar sig för blicken. Samma varp återfinns i den orientaliska matta som är genomstungen av nålar. Ungefär likt kristendomens helige Sebastian, som fylld med pilar utgör ett av renässansens favoritmotiv. Liksom i bilderna av martyrens unga nakna kropp möts i hennes skulpturer begär och smärta. Så gav hon sin examensutställning i fjol namnet "Executing desire". För varje gång jag ser det, har hon vidgat och vässat sitt arbete. Som nu med tungt målade dukar och bronsens gjutna nålar. Men den explosiva laddningen består, även i former som tycks smekta av ögat och handen. Av höstens alla utställningar, bör denna ses.
Gå till toppen