Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Huvudledare

Ledare: Det kan ta några rundor att se att brett är bättre än låst.

Stefan Löfven och Andreas Norlén på måndagen.Bild: Henrik Montgomery/TT
Talmannens nya runda slutade som väntat. S-ledaren Stefan Löfven fick sonderingsuppdraget och öppnade för kompromisser av allehanda slag.
"Det bästa för Sverige vore ett blocköverskridande regeringssamarbete", sade Löfven vid en pressträff.
Sant, men förutsättningarna för en sådan lösning verkar alltjämt vara små. Hur många som än talar om en bred lösning av något slag, så framstår blockgränsen fortsatt som svårforcerbar.
Låt vara att Löfven på måndagen flirtade öppet med Centern och Liberalerna. C-ledaren Annie Lööf gick snabbt ut och påminde om det besked hon gav i helgen: hennes nej till en liten M-ledd regering ska inte tolkas som ett ja till Stefan Löfven. Hon står fast vid att allianspartierna ska bilda regering tillsammans genom något slags samarbete med S och MP. L-ledaren Jan Björklund tänker i liknande banor, men kan även tänka sig en storkoalition mellan S och M.
Det alternativet avvisar Löfven i sin tur bestämt. Precis som Ulf Kristersson (M) ser han en samlingsregering som något för allvarligare lägen.
Men hur ska S-ledaren då kunna bilda regering när han får så klent gehör för sina lockrop till C och L?
Stefan Löfvens sonderingar ser ut att kunna sluta lika resultatlöst som Kristerssons. I dagsläget går det inte att skönja något gångbart alternativ. Men att talmansrundor inte mynnar ut i någon regeringsbildning ska inte tolkas som att utvecklingen står still. Sakta men säkert dyrkas de politiska låsningarna upp.
Som talmannen Andreas Norlén nu själv understryker är fyra veckor ingen lång tid när det handlar om att ta sig ur ett svårt parlamentariskt läge.
Ju längre tid som går, desto mer ökar pressen på partierna att finna former för att komma överens. Jämfört med dagarna efter valet går det redan att ana hur uttalanden börjar bli mindre tvärsäkra och ståndpunkter så smått mjukas upp. Kanske krävs ytterligare misslyckade sonderingar innan diskussionerna kan börja på allvar. Partiprestigen måste läggas åt sidan till förmån för fokus på politiska resultat.
Statsvetaren Tommy Möller påpekar i en TT-intervju att Socialdemokraterna sannolikt måste vika sig i centrala frågor för att samarbeta över blockgränsen, däribland skatter, vinster i välfärden och förändrad arbetsrätt.
På den senare punkten öppnade Löfven redan på måndagen för politiska kompromisser. Han sade sig se goda möjligheter att tillgodose såväl näringslivets behov av flexibilitet som löntagarnas behov av trygghet på arbetsmarknaden. Samtidigt är behovet av en ny, bred skattereform så tydligt att flertalet partier i riksdagen borde kunna enas. Likaså när det gäller klimatinsatser. Och den nuvarande S-linjen i fråga om vinster i välfärden saknar rimliga förutsättningar att röstas igenom riksdagen.
"Vi ska söka efter lösningar där alla parter kan vinna på ett samarbete", säger Löfven.
Den hållningen borde vara given för samtliga berörda partier. Med fokus på vad som behöver göras i de centrala frågorna blir det också enklare att se vilken regeringskonstellation som har bäst förutsättningar att få det gjort. De viktigaste löftena till väljarna inför valet handlade trots allt om politiskt innehåll.
Löfven har nu två veckor på sig att sondera stöd för en ny regering och han undviker att på förhand låsa fast sig i vilken form av blocköverskridande stöd han vill ha.
Tiden då S hade egen majoritet är för länge sedan förbi, konstaterar Löfven. Det som återstår att se är hur spridd insikten är om att även blockpolitikens tid numera är över – och att det inte är självklart att statsministern måste vara socialdemokrat. Nya samarbeten bygger på att ge och ta.
Sverige är i ett läge då stora reformer behöver komma till stånd. På den insikten ska nästa regering bygga.
Gå till toppen