Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur

Internet är inte riktigt så trasigt

Karin Pettersson och Martin Gelin granskar nätjättarna i en ny bok. Journalistik eller lobbyism, undrar Andreas Ekström.

Martin Gelin.

Martin Gelin och Karin Pettersson

BOKEN. Internet är trasigt – Silicon Valley och demokratins kris. Natur & Kultur.

Boken ”Internet är trasigt” är en gedigen lägesrapport från den digitala fronten. Martin Gelin och Karin Pettersson har tagit sig för att skildra skärningspunkten mellan politik, människa och maskin, och detta gör de med stor anslagsbredd.
Här finns reportage om hur folkmord i Burma orkestrerades via Facebook utan att någon på företaget riktigt brydde sig om det, liksom essäliknande stycken om vad uppmärksamhetsekonomi är.
Genomgången av vad Youtube algoritmiskt gynnar för slags innehåll är som att stirra ned i ett bråddjup. Där skickar författarna med en hård box på näsan till alla som fortfarande försöker påstå att teknik och programkod saknar inbyggda värderingar.
Just värderingsfrågorna står i centrum i ”Internet är trasigt”. Hur står sig en etisk programförklaring mot en kvartalsrapport i den digitala revolutionen? Hur kommer det sig att Silicon Valleys begåvningar lägger så mycket tid på trams? Och hur kan deras aningslöshet skapa politiskt farliga situationer?
Detta är spännande frågor. Petterssons och Gelins ärende: att utkräva ett mått av intellektuell ambivalens hos mäktiga ingenjörer på Facebook och Google. Men de föregår inte alltid med gott exempel. Vid läsning av ”Internet är trasigt” verkar det ibland som om hela internet är trasigt. Framställningen hade stärkts, inte försvagats, om författarna hade lagt mer kraft på att skildra myntets framsida. Där finns ju förklaringen till varför vi alla, nästan utan undantag, fortsätter att anlita de här numera så hårt ansatta digitalföretagen.
Genremässigt är detta en debattbok med drag av reportage. Skarpa observationer som känns nya (hur högerextremism till sin natur är optimerad för sociala medier, och vice versa) varvas med analyser som nog milt uttryckt måste anses väletablerade (Mark Zuckerbergs oförmåga att hantera sin plattforms kraft).
Riktigt nära livs levande människor kommer vi inte när intervjufikascenerna staplas på varann, men de stycken man anar är skrivna av USA-korrespondenten Martin Gelin präglas annars av flit. Han har gått, ringt, besökt, ställt frågor. Traditionellt reporterhantverk – även om långa stycken vilar tungt på rewrites och andrahandskällor.
Karin Pettersson slarvar säkert inte med sådant heller. Men hennes roll som medförfattare är ändå problematisk.
Karin Petterssons jobb är att vara policy-person för den norska mediekoncernen Schibsted. I klartext: hon är lobbyist. Inte minst för att freda Schibsted mot viktiga konkurrenter – som råkar vara exakt de bolag hon går till storms mot i denna bok. Ingenstans framgår detta.
Sydsvenskans framlidne chefredaktör Peter Melin sa ibland: ”Etik är inte bara hur det är – det är också hur det kan se ut.”
Oavsett hur renhjärtade Karin Petterssons ambitioner är, så ser detta inte bra ut.
Lägg till detta att Karin Pettersson och Martin Gelin båda har arbetat på toppnivå med digital politisk strategi på uppdrag av Socialdemokraterna. Inte heller detta framgår av boken. Varför de väljer bort att berätta om det, när de så hårt far fram mot andra som gör samma sak, det kan man grubbla en god stund på.
Men kan man läsa ”Internet är trasigt” ändå? Jodå. Här finns massor att lära – pedagogiken är särskilt bra i avsnitten om rysk politisk påverkan och Kina. Och så osynliga som de digitala frågorna var i valet, så naiva inför den antidemokratiska sprängkraften i digitaliseringen som vi fortfarande verkar vara…
Ämnet kräver en massiv folkbildningsinsats, på alla nivåer, i alla stilar.
Läs alla artiklar om: Augustpriset 2018
Gå till toppen