Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Lyrro – ut & invandrarna: Bränner inte till

"Det som kändes skarpt och träffsäkert 1994 genererar inte så mycket mer än en axelryckning och en lätt småleende suck 2018", skriver Camilla Larsson om Lorry-gängets nya film.

Lyrro – ut & invandrarna

BIO. KOMEDI. Sverige, 2018. Regi: Peter Dalle. Med: Suzanne Reuter, Johan Ulveson, Nour El Refai, Peter Dalle, Claes Månsson, Henrik Dorsin, Björn Gustafsson. Åldersgräns: 11 år. Längd: 1.28.

När tv-serien "Lorry" började sändas i slutet på 1980-talet så omformades den svenska humorhistorien. Några av landets skarpaste komiker briljerade med svart humor och samhällssatir; gick frekvent över gränsen, föll ibland platt, men träffade oftast rätt och framför allt – vågade kasta sig ut. 1994 kom sedan filmen "Yrrol" som innehöll några klassiska sketcher.
Nu vill Peter Dalle göra om bedriften. Men han gör det utan att alls vässa eggen på den 24 år gamla kniven. Det som kändes skarpt och träffsäkert 1994 genererar inte så mycket mer än en axelryckning och en lätt småleende suck 2018.
"Lyrro – ut och invandrarna" är precis som sin föregångare en sketchbaserad film som hålls samman av några röda trådar och några återkommande karaktärer. Grundtemat, att människan ständigt är på väg – mot en bättre tillvaro, ett grönare gräs, ett nytt jag – symboliseras tydligast av två berättarspår: de unga Josef och Maria som vandrar mot den förlovade platsen Södertälje, samt ett äldre par som reser till ett västindiskt paradis för att medelst nya dieter, terapier, extremsporter och tatueringar manifestera evig ungdom. Utöver det skojas det lite ”all over the place”; om rasister, dementa åldringar, feminister, strandraggare, tiggare, kommunbyråkrati, media och pk-samhället.
Det något decimerade Lorrygänget har förstärkts med nyare förmågor som Nour El Refai, Björn Gustafsson och Henrik Dorsin och tillsammans med kvarvarande originalmedlemmar levererar de på hög nivå. Det blir än en gång tydligt hur lysande Suzanne Reuter verkligen är och hur det räcker för Johan Ulveson att visa sig för att framkalla skrattlust.
Men där stannar det. Ett par tre sketcher sticker ut, alla handlar de på något sätt om genus: ett kommunmöte med representanter för olika religioner som ändå lätt enas när det gäller att hålla kvinnorna utanför, samt en scen där Claes Månssons bittre affärsman tvingas lyssna på grupp shopping-lunchande unga kvinnor.
Peter Dalle säger att han vill kommentera det svenska samhället utan att väja för något. Problemet är att sketcherna och karaktärerna i "Lyrro" är för uppenbara och menlösa för att någonsin bränna till. De som söker klassiska sketcher för eftervärlden letar förgäves.
Läs också Peter Dalle: ”Det finns en väldig ängslighet i det offentliga rummet idag”
Gå till toppen