Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

När dokumentären blir detektiv

"En skrämmande bild av hur polis och åklagare ignorerat bevis som talar mot Avery som förövare och kanske till och med planterat bevis som ska peka ut honom". Michael Tapper ser andra säsongen av "Making a murderer" och berättar om true crime-genrens historia.

Making a murderer.
Kriminalgenren har varit en populärkulturell bästsäljare i snart 200 år, och det som idag kallas true crime har haft en särskild lockelse. Oslagbart störst som kulturfenomen är Jack the Ripper. Böckerna och filmerna om hans sadistiska seriemord i London-stadsdelen Whitechapel 1888 är oräkneliga.
Med den nya realismen efter andra världskriget växer sig true crime ännu större. Deckaren är ute; nu är det polisen eller någon annan i rättssystemet – kriminaltekniker, rättsläkare, psykologer och förstås åklagare och advokater – som blir våra ledsagare genom alla smutsiga detaljer i verkliga eller verklighetsinspirerade brottsutredningar.
Errol Morris dokumentär The thin blue line (1988) var den stora amerikanska banbrytaren på oskyldigt dömd-temat.
Länge dominerade berättelser om uppklarade fall, sannolikt för att storyn då får ett både dramatiskt och moraliskt tillfredsställande slut. Två klassiker är Truman Capotes ”Med kallt blod” (1965) eller i åklagaren Vincent Bugliosis dokumentation av sin brottsutredning och åtal mot Charles Manson i ”Helter skelter” (1974). Men också berättelser om oskyldigt dömda har fängslat. I Sverige har fallet Olle Möller blivit en följetong, senast aktuell i advokatparet Lena Ebervall och Per E Samuelsons ”Mördaren i folkhemmet” (2012).
Errol Morris dokumentär ”The thin blue line” (1988) var den stora amerikanska banbrytaren på oskyldigt dömd-temat. Till suggestiv musik av Philip Glass använder Morris filmen som ett deckarverktyg för att lösa justitiemordet på Randall Adams, dödsdömd 1976 för mord på en polis. Genom dramatiska rekonstruktioner av de olika vittnesmålen och intervjuer med de så gott som alla inblandade visar filmen på orimligheter, felaktigheter och direkta lögner, inklusive mened. I slutet får Morris till och med den verklige mördaren att erkänna.
Sedan Morris framgång har dokumentära filmer och tv-serier som gräver i tvivelaktiga rättsprocesser blivit ett växande inslag i tv-tablån. Ett dokumentärprojekt med stor genomslagskraft var Joe Berlingers och Bruce Sinofskis trilogi ”Paradise lost” (1996, 2000, 2011) om West Memphis Three, tre tonåriga pojkar som fälldes 1994 för att ha mördat och stympat tre minderåriga pojkar i en satanistisk ritual. Filmerna visar inte bara på stora brister i brottsutredningen utan också hur religiös och politisk konservatism spelar en avgörande roll för att döma de tre pojkarna, som alla är fans av metalrock.
Allra mest ambitiösa är böckerna och filmerna som låter mordfallet bli utgångspunkten för ett stycke samhällshistoria om klass, etnicitet och kön. Ett slående exempel från senare tid är Oscarsbelönade O J Simpson-dokumentären O J: Made in America.
Jean-Xavier de Lestrades miniserie ”The staircase” (2004) är däremot intressant eftersom skuldfrågan lämnas öppen. Publiken får själv pussla ihop gåtan om författaren Michael Peterson mördade sin fru eller inte. En försvårande omständighet är att hennes dödsfall liknar mordintrigen i en av Petersons romaner. Serien blev en internationell succé och har i år fått nypremiär på Netflix, kompletterad med ytterligare fem avsnitt inspelade 2012–18.
Allra mest ambitiösa är böckerna och filmerna som låter mordfallet bli utgångspunkten för ett stycke samhällshistoria om klass, etnicitet och kön. Ett slående exempel från senare tid är Oscarsbelönade O J Simpson-dokumentären ”O J: Made in America" (2016) av Ezra Edelman. Här tecknas porträttet av en afroamerikansk framgångssaga från rännsten till rikedom som blir till en tragedi när Simpsons hunger efter att tillhöra den vita överklassen blir honom helt övermäktig. Den berättelse som tonar fram har slående likheter till Theodore Dreisers romanklassiker ”En amerikansk tragedi” (1925), byggd på rättsfallet Chester Gilette.
Två dokumentärserier som varken fått sin dramatiska eller rättsliga avslutning är HBO-produktionen ”The Jinx” (2015) av Andrew Jarecki samt Laura Riccardos och Moira Demos hett omdebatterade ”Making a murderer”, som fortsätter i år på Netflix. Serierna har intressant nog vitt skilda klassperspektiv.
”The jinx” är en dokumentär fortsättning på Jareckis spelfilm ”All good things” (2010). Båda handlar om Robert Durst, på livslång flykt från en traumatisk uppväxt i en överklassfamilj med en känslokall far och en älskad mor som tog livet av sig inför hans ögon. Han träffar en kvinna av folket som tycks bli hans räddning, men deras äktenskap är stormigt och sedan hennes försvinnande 1982 är han en misstänkt mördare. På sannolika grunder misstänks han även för att ha mördat den kvinnliga vän som gav honom alibi vid hustruns försvinnande och en granne i Galveston, Texas, där Durst periodvis levde som kvinna.
Seriens Durst är knappast lik det monster han framställts som i amerikanska medier. Han är en psykiskt sjuk man, plågad av sina minnen och av svåra vanföreställningar. Säsongsfinalen säger allt när Durst efter sista intervjun går in på toaletten med intervjumikrofonen påslagen och börjar prata högt med sig själv om brotten. Bekännelsen är den sista i en rad ledtrådar som han lagt ut för filmmakarna och som tyder på att han faktiskt vill få sitt straff. En ny rättsprocess har inletts i år.
Omvänt förefaller Steve Avery i Netflix-serien ”Making a murderer” vara ett oskyldigt offer för sin klasstillhörighet och intellektuella funktionsnedsättning. År 2003 friades han efter 18 år i fängelse för ett sexövergrepp. Två år senare dömdes han till livstidsstraff för ett kvinnomord.
Efter seriens första säsong fick fallet stor internationell uppmärksamhet, och när säsong två inleds har Avery fått en ny och betydligt mer kompetent advokat i Kathleen Zellner. Hennes förödande granskning av brottsutredningen med hjälp av en rad experter kryddas med nedsättande kommentarer som lockar till skratt. Samtidigt ger hon en skrämmande bild av hur polis och åklagare ignorerat bevis som talar mot Avery som förövare och kanske till och med planterat bevis som ska peka ut honom.
Varför? För att han passar bilden av en förövare – underklass, låg bildning, låg IQ, ”white trash” – medan offret var en populär medelklassflicka. Rättssystemet vill visa handlingskraft, snabba resultat. Kontrasten till de långsamt malande rättskvarnarna i ”The jinx” är slående. Fortsättning lär följa för såväl serierna som rättsprocesserna de bevakar.
"Making a murderer", säsong 2, har premiär på Netflix idag.

True crime-serier

Netflix: "All good things", "Making a murderer", "The staircase".
HBO Nordic: "The jinx"
Två kommande skandinaviska true crime-serier:
Sara Johansen och Pål Sletaunes norska ”22 juli” i sex avsnitt om offren för Anders Behring Breiviks terrordåd (premiär hösten 2019).
Tobias Lindholms dansk-svenska ”The investigation” i sex avsnitt om Kim Wall (premiär: 2020).
Gå till toppen