Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Huvudledare

Ledare: Gränskontroll måste vara på riktigt. Inre som yttre.

Kö till passkontrollen på Arlanda.Bild: Tomas Oneborg/SvD/TT
Pendlare över Öresund har utstått mycket sedan de inre gränskontrollerna, mellan länder i Schengenområdet, infördes 2015. Stök och bök, förändringar och förseningar. Resenärerna har bitit ihop i tron att de bidrar till något väsentligt för landet. Först var det den stora flyktingvågen som skulle stoppas, sedan började regeringen hänvisa till tryggheten i landet.
"Vi slår vakt om Sveriges säkerhet", skrev Socialdemokraterna i en kampanj där budskapet illustrerades av gränskontroll på ett tåg.
Men hur mycket säkrare har landet egentligen blivit av kontrollerna?
Frågan är på sin plats mot bakgrund av den tunga kritik som EU-kommissionen riktar mot Sveriges yttre gränskontroller – på flygplatser och i hamnar med internationell trafik. Enligt en sekretessbelagd rapport som Ekot har tagit del av bryter stora delar av verksamheten mot unionens regler. Kontrollerna underkänns då det gäller alltifrån uppbyggnad till organisation.
"Brådskande åtgärder bör vidtas av myndigheterna för att ta itu med de eftersläpningar och luckor som identifierats på såväl strategiska som operativa nivåer", heter det i rapporten.
Sverige anses bryta mot regelverket inom Schengenområdet bland annat i fråga om utbildnings- och kunskapskraven för gränskontrollpersonal. Kontrollanterna sägs också sakna tillgång till viktiga databaser och på Arlanda flygplats har de inte kunskaper som kan vara väsentliga för att upptäcka återvändande terrorresenärer.
I vissa fall gäller påpekandena väldigt grundläggande detaljer. Gränskontrollanternas bås är till exempel placerade på ett sätt som gör det svårt att iaktta passagerarna, men samtidigt lätt för obehöriga att se vad som sker på datorskärmarna i båsen. Till på köpet sägs tekniken krångla på så grundläggande nivå att det ibland inte ens finns fungerande telefoner.
Sammanlagt ska det handla om en klagomålslista på 95 punkter som ska lämnas över till berörda myndigheter och departement.
"Jag som ansvarig minister är ju naturligtvis oerhört angelägen att se till att de eventuella brister som kan finnas för Sveriges räkning måste åtgärdas så fort som möjligt", säger justitieminister Morgan Johansson (S) i en kommentar till Ekot.
Men varför har den svenska ambitionsnivån på området inte varit högre? På flera punkter är kritiken från EU densamma som framfördes i motsvarande granskning 2011. Och chefen för gränspolisen, Patrik Engström, uppskattar att det kan ta fem år att komma till rätta med de brister som påpekas nu.
Så är alla dessa problem unika för Sveriges yttre gränskontroller? Eller är det lika illa ställt med organisation, kompetens, resurser och dylikt där inre gränskontroll sker?
I somras utökades de inre gränskontrollerna i landet med hänvisning till ökat hot från terror- och brottsverksamhet. Inom några veckor väntas regeringen besluta om en förlängning. Ett sådant beslut är så okontroversiellt att det vid behov bör kunna tas av övergångsregeringen. Enigheten är bred om att det finns skäl att hålla särskild koll på vilka som reser in landet.
Men just därför måste gränskontrollerna – inre som yttre – också fungera på oklanderligt vis. Nödvändiga kunskaper, rutiner och redskap måste finnas på plats.
Som Morgan Johansson själv påpekar är ett gränsskydd som lever upp till EU-kraven helt avgörande för Sveriges trovärdighet. Och de som tålmodigt väntar vid inre och yttre gränskontroller måste kunna utgå från att det som sker är vitalt för tryggheten – inte bara något pliktskyldigt och vanskött som landet kunde klara sig utan.
Gå till toppen