Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Ingrid Runsten: "Tre gånger skånsk politik i förstelnad blockform."

Maktskifte i Region Skåne: Henrik Fritzon (S) överlämnar regionstyrelsens ordförandeklubba till Carl Johan Sonesson (M).Bild: Peter Frennesson
Tre viktiga skånska styren har precis tagit form. Tre styren som kunde ha blivit en inspiration inför regeringsbildandet, som kunde ha blivit blockbrytande och med tyngdpunkt i mitten, blir istället svaga minoritetsstyren. Det gäller de två största kommunerna i Skåne, Malmö och Helsingborg. Och det gäller Region Skåne.
Under måndagen försökte två skånska allianser att få det att låta som om det inte alls är några problem att sakna egen majoritet och att ha Sverigedemokraterna som vågmästare.
”Vi har styrt i minoritet förr och vet att det kommer att bli bakslag ibland, men det är inte någon dramatik i det”, förklarade Peter Danielsson (M) i Helsingborg.
Peter Danielsson avser mandatperioden 2010–2014. Men det finns en inte oväsentlig skillnad. Då hade SD 10,5 procent av rösterna, nu har SD 20,2 procent, 13 mandat.
Alliansen i Helsingborg har 27 av 65 mandat, de rödgröna har 25. Nu vill alliansen söka breda lösningar i fullmäktige, men tänker inte förhandla med vare sig SD eller med V.
Då måste de söka stöd hos Socialdemokraterna, vars invit om ett blocköverskridande styre de precis har nobbat.
Kanske blir det inte fullt så enkelt som de fyra allianspartierna vill få det att låta.
Samtidigt släpptes ett annat svagt alliansstyre fram i regionhuset i Kristianstad. Och medan Henrik Fritzon (S) beklagade att det inte blev en blocköverskridande lösning lät det annorlunda från regionstyrelsens nyvalde ordförande Carl Johan Sonesson (M).
”Det finns mycket att göra efter S-styret. Därför är vi glada att ta över”, sade han.
Frågan med vilkas stöd detta ska göras är lika obesvarad som tidigare. För på egen hand lär alliansen inte komma långt.
I Malmö sitter Socialdemokraterna försvagade kvar vid makten, efter att Moderaternas försök att ta över nobbades av Liberalerna och Centern, eftersom det hade förutsatt stöd av SD. Men L och C nobbade också S. Resultatet blir ett minoritetsstyre som kanske inte får igenom något alls.
I såväl Region Skåne som i Malmö och i Helsingborg hade det kunnat bli något som hittills inte prövats, men möjligheterna missades. Istället blir det, i bästa fall, komplicerat. I bästa fall kommer breda överenskommelser ändå att kunna förhandlas fram i sakfrågor, i sämsta fall kommer inte mycket alls att hända de närmaste åren. Det är inte vad Region Skåne behöver för att lösa sjukvårdens problem. Det är inte vad Skånes två största och snabbt växande städer behöver för att kraftsamla kring skola, trygghet och integration.
”Höger mot vänster” får av gammal vana fortsätta att vara skiljelinje, trots att en annan ideologisk skillnad har växt sig djupare. Därför missas möjligheter att stärka mitten i den lokala politiken och att värna värderingar som inte går att förhandla bort. Det blir tre gånger skånsk politik i förstelnad blockform.
I ett Skåne där M räcker ut händer till SD och släpper fram dem till makten i kommuner som Hörby och Trelleborg hade Region Skåne, Malmö och Helsingborg kunnat visa på ett helt annat skånskt vägval. Istället väntar ännu en mandatperiod präglad av skånsk blockpolitik och med SD som vågmästare. Hur kommer det att gå? Första testet blir de budgetmanglingar som nu väntar. De kan sluta precis hur som helst.
Gå till toppen