Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Huvudledare

Ledare: Sverige behöver Nato. Om sanningen ska fram.

Redo för Trident Juncture 18 på Norrbottens regemente I 19 i Boden.Bild: Petra Älvstrand/TT
Försvarsminister Peter Hultqvist (S) uttryckte det kort, torrt och kärnfullt i Ekot på morgonen:
"Det sänder den signalen att vi är beredda att tillsammans med andra försvara vår suveränitet, vår integritet och de principer som gäller enligt FN-stadgan."
På torsdagen drog den stora Natoövningen Trident Juncture 18 igång i Norge. Och Sverige är med. Som vanligt.
Och som vanligt när försvarsalliansen Nato övar just försvar ställs frågor om vilken signal detta sänder och – uttalat eller underförstått – hur Ryssland kommer att uppfatta den.
Förhoppningsvis uppfattas den av Kreml precis så som Hultqvist säger.
Trident Juncture består av en förbandsövning som pågår till den 7 november samt en ledningsövning som genomförs 14–23 november. Scenariot är att Norge angrips militärt från öster av fem fiktiva stater. Då utlöses Natos artikel fem om kollektivt försvar. Geografiskt omfattar övningen centrala och östra Norge samt delar av Nordatlanten och Östersjön och utöver det finskt och svenskt luftrum.
Trident Juncture är en av de största Natoövningarna de senaste decennierna. Omkring 50 000 soldater från samtliga 29 Natoländer plus Sverige och Finland deltar. Sverige bidrar med pansarförband, sju stridsflygplan av typen Jas 39 Gripen, två Visbykorvetter, en hemvärnspluton samt stabsofficerare – totalt cirka 2 200 personer.
Vid ledningsövningen ska Sverige och Finland för första gången spela sig själva i förhållande till Nato, inte fiktiva stater.
Syftet med den svenska medverkan är dels att öka förmågan att försvara Sverige, dels att stärka samarbetet och samarbetsförmågan med andra länder.
"För oss är det svårt att hitta en bättre övning än i den här miljön när militära förmågor och enheter ställs riktigt på prov", säger överbefälhavaren Micael Bydén i Svenska Dagbladet.
Och det kan behövas. Det är svårt att se några tecken på att säkerhetsläget i Sveriges närområde förbättras, snarare tvärtom.
USA avser att säga upp INF-avtalet som förbjuder landbaserade medeldistansrobotar med en räckvidd på 500–1 500 kilometer, en fråga som i högsta grad berör Europas säkerhet.
Satellitbilder tagna från juli till oktober visar pågående upprustning i den ryska enklaven Kaliningrad, mellan Polen och Litauen. Ryssland förstärker sina militärbaser i enklaven för att kunna härbärgera nya vapensystem, det landbaserade robotsystemet Iskander och den fartygsbaserade kryssningsroboten Kalibr, som båda kan förses med kärnvapenstridsspetsar.
Den svenska försvarsförmågan behöver stärkas ytterligare. Om detta finns det bred enighet bland riksdagspartierna. Däremot råder oenighet om hur mycket den behöver stärkas och hur snabbt.
När Försvarsmakten i våras presenterade sitt budgetunderlag för 2019 begärde Micael Bydén 18 miljarder kronor extra fram till 2021 för att kunna genomföra den av riksdagen beställda höjningen av försvarsförmågan.
I det parlamentariska dödläge som uppstått efter valet riskerar nödvändiga budgetförstärkningar att fördröjas.
Sverige är inte längre neutralt och den militära alliansfriheten är närmast formell, även om den fortfarande ingår likt ett mantra i regeringsförklaringen. Lissabonfördraget som trädde i kraft 2009 innehåller en solidaritetsklausul som innebär att EU-länderna ska hjälpa varandra i händelse av ett väpnat angrepp. Lägg till detta det numera närmast sömlösa samarbetet med Nato.
Enligt den solidaritetsförklaring riksdagen antagit ska Sverige hjälpa andra EU-länder och våra nordiska grannar vid katastrofer eller angrepp. Och Sverige förväntar sig samma hjälp tillbaka. Om detta ska vara mer än tomma ord krävs övning och samövning med dessa länder, varav många är medlemmar i Nato.
Den tid då en liten nation som Sverige på egen hand kunde upprätthålla en försvarsförmåga med tillräckligt avskräckande effekt och hade råd att ställa sig neutral i väpnade konflikter i sitt närområde är sedan länge förbi. Säkerhet byggs tillsammans med andra demokratiska stater.
Vår demokrati och frihet är värda att försvara, och ska försvaras. Svårare än så är det inte.
Gå till toppen