Överdrivna antaganden kring klimatförändringar som orsak till att människor tvingas fly har lett till att migration har kommit att ses som ett säkerhetshot och att många ser en mer restriktiv invandringspolitik som den bästa motåtgärden.

År 1995 förutspådde den brittiske miljövetaren Norman Myers att det år 2010 skulle kunna finnas 50 miljoner miljöflyktingar i världen, det vill säga människor som tvingats lämna sina hem på grund av miljö- eller klimatförändringar. År 2002 kom han med en ny uppskattning, att 200 miljoner skulle kunna tvingas till flykt ”när klimatförändringarna startar”. Siffrorna har upprepats i rapporter från FN och olika humanitära organisationer för att ge en bild av hur klimatförändringarna kan påverka samhället i framtiden.

Klimatförändringar och migration är utan tvekan stora utmaningar för både dagens och framtidens politiker. Men Norman Myers uppskattningar har fått mycket kritik från migrationsforskare. Det har visat sig att de metoder han använt är långt ifrån vetenskapliga.

De siffror Norman Myers har kommit fram till är snarare spekulationer. Han har räknat antalet människor som förväntas bo i riskområden och antagit att de flesta av dem eller alla kommer att tvingas fly.

Nu dyker Meyers siffror upp igen. Oskar Adenfelt och Hedvig Heijne vid den gröna liberala tankesmedjan Fores och Yasemin Arhan Modéer, vd för Altitude meetings, hävdar att år 2050 kommer 200 miljoner människor tvingas fly på grund av klimatförändringar (Aktuella frågor 19/10). De nämner inget om att det är en siffra som fått enorm kritik för att den baseras på ovetenskapliga metoder, och inte heller vad andra klimat- och migrationsforskare kommit fram till.

Debatten om klimat och migration måste baseras på trovärdiga källor. Adenfelt, Heijne och Arhan Modéer påstår att de vill ha en nyanserad debatt, men att enbart fokusera på överdrivna siffror leder till allt annat än det.

Forskningen inom klimat och migration visar att förhållandet mellan de två är komplext och inte så direkt som Adenfelt, Heijne och Arhan Modéer ger sken av. Det finns ofta flera orsaker till att människor flyttar, sällan hänger det bara ihop med dåliga skördar eller höga temperaturer. Olika typer av katastrofer leder också till olika typer av migration, inte bara förflyttningar som varar för alltid.

I många fall flyttar människor tillbaka när översvämningarna har lagt sig, eller när torrperioden är över. De som är mest utsatta kan bli fast eftersom det krävs resurser för att flytta. Och just för att det krävs resurser och nätverk flyttar de flesta människor korta sträckor, ofta till närmsta stad där det verkar finnas jobbmöjligheter. De som korsar gränser på grund av förändrat klimat, eller bestämmer sig för att flytta till Europa och sedan genomför det, är långt färre.

En nyanserad debatt kring klimat och migration är viktig, men låt oss alla utgå från vetenskapligt grundad kunskap i ämnet.

Den 15 november hålls ett migrationssymposium arrangerat av Pufendorfinstitutet vid Lunds universitet där internationellt kända migrationsforskare diskuterar samhällsutmaningar kopplade till migration. Stephen Castles från Oxford University och University of Sydney talar om social förändring och migration, och då inte som ett problem som måste lösas, utan som en normal del av det moderna samhället. Betsy Hartmann från Hampshire College pratar om apokalyptiska idéer när det gäller klimatförändringar och hur de relaterar till stereotyper om fattiga människor och migranter från södra halvklotet. Alla som vill delta är välkomna att registrera sig via Pufendorfinstitutets hemsida.

Lina Eklund är forskare inom klimat och migration vid Aalborgs universitet i Danmark.

Mine Islar är forskare inom hållbar utveckling vid Lunds universitet.

Martin Lemberg-Pedersen är forskare inom migration och asylpolitik vid Aalborgs universitet.